Idag berättade min naprapat att den där ilskna knölen som jag har uppepå framsidan av min vänstra axel kan ha att göra med hur man andas.
Om man liksom drar upp axlarna när man andas in eller om man andas så att bröstkorgen rör sig framåt.
Om man rör axlarna uppåt istället för bröstkorgen framåt så använder man fel muskler. Såna som inte är till för att andas med helt enkelt.
Så nu sitter jag här och funderar på hur jag andas. Känns lite meditativt att försöka komma på hur man andas när man inte tänker på det. Drar jag upp axlarna?
Förmodligen.
Sen när jag kommit på att jag andas fel (för så är det ju säkert) så måste jag börja träningsandas. Så att jag äntligen kan börja (efter 20 år?) andas rätt och slippa onda-knölen.
Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och bli feta, och alla hette tre hette de Bocken Bruse. På vägen var det en bro över en fors, som de måste över, och under den bron bodde ett otäckt troll med ögon som tenntallrikar och näsa så lång som ett räfseskaft.
Först kom den yngsta Bocken Bruse och skulle över bron. Tripp, tripp, trapp, sa det i bron.
"Vem är det som trippar på min bro ?" skrek trollet.
"Åh, det är den minsta bocken Bruse. Jag ska till sätern och bli fet", sa bocken och han var så len i rösten.
"Nu kommer jag och tar dig!" sa trollet.
"Åh, nej, ta inte mej, för jag är så liten, jag. Vänta bara lite, så kommer den mellersta Bocken Bruse. Han är mycket större!"
"Ja, ja" sa trollet.
Om en liten stund kom den mellersta Bocken Bruse och skulle över bron.
Tripp, trapp, tripp, trapp, sa det i bron.
"Vem är det som trampar på min bro?" skrek trollet.
"Åh, det är bara den mellersta Bocken Bruse, som ska till sätern och bli fet", sa bocken.Han var inte så len i rösten, han.
"Nu kommer jag och tar dig!" skrek trollet.
"Åh nej, ta inte mej! Vänta lite, så kommer den stora Bocken Bruse, han är mycket, mycket större!".
"Ja, ja", sa trollet.
Rätt som det var kom den stora Bocken Bruse.
Tripp, trapp, tripp, trapp, tripp, trapp, sa det. Den bocken var så tung att det knakade och brakade i bron.
"Vem är det som klampar på min bro ?" skrek trollet.
"Det är den stora Bocken Bruse", sa bocken. Han var grov i målet.
"Nu kommer jag och tar dig!" skrek trollet.
"Ja, kom du bara! Jag ska nog stångas med dig!" sa bocken. Och så rusade han på trollet och stångade ner det rakt i vattnet. Och tack vare det kunde alla tre gå till sätern. Där blev bockarna så feta, så feta, att de knappast orkade gå hem igen. Och har inte fettet gått av dem, så är de väl feta än.
Och snippp snapp, snut
Så är sagan slut
Jag har funderat på en sak....
Såna där som "knixar" sig förbi i tunnelbanespärrarna (eller förföljer någon i hasorna i den typen av spärrar)..... Borde inte de ha ett nytt sätt att klara sig undan i en eventuell kontroll ?
Alltså. Om man knixar sig förbi i spärren, sätter sig på tuben med ett färdigskrivet sms men som man bara inte ännu skickat.... Och så kommer kontrollanterna.... Om man då trycker "skicka" - klarar man sig inte undan då?
Saker man inte vill höra när man kommer till jobbet:
"Heeej! Ååååhhh va bra att du kommer! Vi är lite få här idag. Det är flera som har gått hem idag eftersom dom verkade ha fått vinterkräksjukan!"
Tur att jag inte hypokondrisk.
Fast det är ju inte favvo-hälsningen när man kommer direkt.
Ibland känns det som om jag blir så trött i ögonen(blicken?) att jag börjar skela.
Ibland känns det dessutom som om jag inte kan "skela tillbaka" så att säga. Som att ögonen fastnar i något sorts skel-läge liksom.
Så.
En vacker dag vänder säkert vinden och jag blir skelögd på heltid.
Råkade se mig i spegeln på jobbet.
Ljuset strilade ner i en annorlunda (jmf. mot hemma) vinkel.
Det är definitivt dags för en vaxning av hakan.
Det brukar ofta hävdas att män inte förstår undertoner utan vill ha raka frågor och raka svar.
Typ; Hur mår du? Jag är sur som citron eftersom du inte har diskat på en vecka., istället för; Hur mår du? Bra. (med indignation)
Fast tro nu för allt i världen inte att det funkar så jämnt!
För om man på kvällen får frågan; Kommer du att sova länge i morgon? och då svarar med ett rakt svar (på vad man tror är en rak fråga); Nej det tror jag inte., så huggar man i sten. Det var nämligen (tydligen) tänkt att vara en omskrivningsfråga för om man vill sova länge på morgonen, och att det därför går bra att slamra järnet på morgonen.
Observera för övrigt att frågan är ställd till mig! - the queen of always-sleaping-as-long-as-possible-queendom.
Hur tänkte dom här?
Ett verkligen fängslande omslag till denna (på arbetet) upphittade bok.
Det var en svår kamp mellan "titelsättaren" och illustratören.
Men jag måste nog tillstå att jag tycker att illustratören drog det längsta stået i slutänden i alla fall, beträffande konsten att göra någon(=mig) sugen på att läsa en bok.
Någon ringer helt fel. Presenterar sig inte eller något och följande replikväxling uppstår:
"-Jag vill prata med ekonomiavdelningen för det har inte kommit in några pengar på mitt konto!"
"-Mmmhmm....ja det är ju inget jag kan hjälpa dig med. Nu är det dessvärre så att alla på ekonomiavdelningen är på lunch. Du får ringa dom efter 13:00."
"-Men jag har inte fått in pengar på kontot!"
Jaha! Du menar så!! Vänta så kopplar jag dig till köttdisken på Ica Kvantum! - .... sa jag inte. Men hade god lust. Fast det kändes inte som om min ironi/humor(?) hade fallit i god jord.
En uppdatering av programvaran har gjorts under natten.
Tidigare kunde man "komma ur" ett av "fönstrena" genom att trycka antingen escape eller F9.
Plötsligen hördes den pratglada gasta med lätt panik i rösten:
"-Det går inte att trycka escape för att komma ur det här!!!!"
"-Men tryck F9 istället da...." säger kollegan lugnt.
"-Men asså..!! Gu va jobbigt!"
Tog en kopp kaffe och fick dagens första överraskning.
Någon hade pytsat i expressokaffe i den vanliga kaffeblandningen.
Trots en liten trekants-tetra mjölk blev resultatet extremt illasmakande (inte ens i närheten av en macchiato) och såg mer ut som något man kan beställa på en engelsk pub under namnet staut.
Jag upptäckte att en anslagstavla på jobbet hyser ett alternativt häftstift.
Och på (promenad)vägen mot södermalm i snöglopp och bitande vindar var jag tvungen att inse att vintern verkligen var här med is på Mälaren och allt. Detta trots att jag försökte inbilla mig annat genom att ha Nouvelle vague (med bland annat sommarljud i form av vågornas brus) i lurarna.
Gud vad det är ansträngande att jobba med aggressiva människor.
Folk som stressar upp sig och blir helt upprörda för ingenting, börjar gorma och sist men inte minst helst slänger på luren i örat på någon som vid det här laget lika upprörd och som (givetvis) ringer tillbaka och hamnar hos mig.... Men jag är ju snäll som tur är. Fast det är jobbigt att behöva "städa upp" efter andras dåliga tålamod och allt vad det nu är...
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Sen ca en, två veckor tillbaka har jag börjat drabbas av en återkommande huvudvärk. Den sätter sig lite här och där och innebär oftast lite migränliknande värk under ca 1 timme. Sen försvinner den. Jag misstänker att jag måste få en brutalmassage av AB när som helst. Typ ikväll.
Jag kanske är något av ett unikum för att vara kvinna men jag skulle verkligen behöva en personal shoeshopper!
Helt seriöst känns det som om jag lika gärna skulle kunna befinna mig på partikelfysisk mässa i Hannover.
Jag fattar ingenting.
Är de här snygga, eller är de bara jättefula?
Jag har verkligen ingen aning.
Jag önskar att någon bara stack till mig ett par skor med ett par månaders mellanrum - här, använd dom! Och så var det bra med det.
Så...
Ja....det låter ju bra....
Fast jag kan ju inte låta bli att undra, what da fuck is alternativet?*
Jag inser att jag med denna fråga eventuellt avslöjar mig som en inte alltför van kryssningsresenär.
Å andra sidan känner jag inte att det här med att aldrig vilja åka Finlands-/Ålandsbåt är något jag nödvändigtvis måste hymla med.
*(Dom kanske menar en sån där säng som man fäller ut från väggen, men det lät hur som helst helt (sjö?)sjukt tycker jag.)
Läste någonstans (orkar inte leta rätt på källan , som för övrigt är helt oviktigt) om någon som hade 15 nära vänner.
Jag kan inte låta bli att undra hur man gör för att ha 15 nära vänner.
15 nära vänner.
Hur hinner man?
Jag kan, en smula beroende på hur man definierar det hela, nästan räkna mina nära vänner på ena handens fingrar. Sen har jag flera personer som jag räknar som mina vänner, men kanske inte som nära vänner.
Är jag ett socialt missfoster eller är de som påstår att de har 15 nära vänner i själva verket sådana personer som babblar vitt och brett om allt med alla, och som räknar in alla de som har hört om senaste klamydiainfektionen bland de nära vännerna?
Bara undrar.
"Ring ring, bara de slog en signal...."
Men det har de inte gjort.
Alltså, plan B.
Plan B?
Tänk om man hade en plan B.
Eller...Alltså...jag har en plan B som egentligen är plan A, fast som på grund av sin natur alltid blir omprioriterad till plan B.
Så det är nog ingen plan A egentligen. Knappt en plan B förmodligen.
Man kan därför säga att jag driver runt på den här jorden, totalt planlöst.
Jag brukar vara rätt bra på att hitta likheter(?) celebriteter emellan.
Men den här hade jag helt missat.
Och visst är dom lika!
Till saken hör i och för sig att jag gillar Cobain och jag gillar McGregor och jag skulle gilla att McGregor spelade just Cobain (edit: om det nu nödvändigtvis måste göras en film om Cobain, alltså).
Kanske tycker jag därför att dom är mycket mer lika än vad dom egentligen är. Kanske.
"-Vad heter du!?", tjöt den upprörda damen med gäll röst.
(Till saken hör att hon egentligen inte alls var arg på mig.)
"-Jag heter Annika..."
"-Annika, vadå!?!! Annika Gårdfarihandlare??! En Gårdfarihandlare!?"
Jag antar att detta var en av de grövsta skymferna den åldriga damen kunde komma på.
Skulle just gå på toaletten och hamnade i någons riktigt vidriga bajsinferno.
Varför gör man inte rent efter sig?
Är det för att man är blind? Det är ju fullt möjligt här i och för sig...
Jag flydde i alla fall, hals över huvud, från platsen.
AB är bortrest och jag är gräsänka.
Och plötsligt kommer alla demoner på besök.
Natten började med att jag trodde katten dog. Hon suckade onaturligt (tyckte jag) djupt och jag gick upp för att undersöka. Hittade henne liggande på sidan i soffan. Blicken var glasartad. Jag klappade lite på henne. Ingen reaktion. Hallå?! Katten??! Lyfte på hennes huvud. Hjärtat började bulta. Hon kändes helt livlös. Men så reste hon på huvudet och tittade på mig som att, men hallå det är ju sjukt dåligt väder jag ligger och tittar ut på, och jag försöker sova.
Med adrenalinet rasslande runt i kroppen gick jag och la mig igen.
Booom! - det lät som om någon hoppade in på balkongen...upp och kika. Jag har fortfarande ingen aning om vad det var.
Plånk! - det här ljudet (också från balkongen) har jag nu på morgon härlett till att den utställda julgranen ramlade i blåsten.
Och så lite allmäna skrapljud på det.
Gud, jag är sååå modig.
Första ledighetsdagen av tre.
Klockan är halv två och jag har ännu inte lyckats pillra i mig någon frukost. Är så seg. Fast nu är det nog snart på gång i alla fall.
AB har redan stuckit och lämnat mig som gräsänka resten av veckan.
Efter att ha läst en annan blog fick jag påminnelsen om att jag nog borde kolla csn's förehavanden, och visst - nu hade dom vaknat till liv.
Ett samtal senare är det konstaterat att jag blir ungefär 1000:- fattigare per månad i resten av mitt liv. Typ. Det var kul så länge det varade ungefär.
Annars kan jag ju alltid köpa en trisslott.
Faktum är att jag varit i...
...Alice springs utan att ha besökt...
...Ayers rock vilket i sig måste betraktas som en bedrift.
Det vill säga alternativ 5 var fel, eftersom jag där påstod precis tvärt om. Men det lurade ju få (ni känner er lus).
Jag har intensivt försökt förtränga detta öde (värre än döden?) men det har hänt, på riktigt.
Och nu pratar vi inte mer om det!
Även det har faktiskt inträffat.
Nu var den ju kanske inte riktigt så stor som den på bilden, men det var endå rätt läskigt för hajar blir rätt uppspelta (eventuellt fel ordval) av mat.
Jo men visst har jag det. På ett ställe som jag tror låg på Hantverkaragatan. Jag kan ha fel - men det gör inget för jag vet att någon annan kan svaret på det om det skulle vara så att någon nödvändigtvis måste veta exakt.
Någon annan var nämligen med, och vi gled efter den händelsen (jag med chippande skor), runt i lokalen hysteriskt skrattande.
Dagens promenadunderlag måste vara det sämsta tänkbara.
En tunn film av is. Inget för de som eventuellt riskerar ett lårbenshalsbrott. Jag tillhör förvisso kanske inte dem, men om jag går med händerna djupt nerkörda i fickorna sådana här dagar kommer tvångstankarna direkt; att jag ska halka och slå ut framtänderna.
Därför går jag i stället med armarna viftande på ett onaturligt sett utmed kroppen och känner mig som en pingvin.
Jag antar att det var han till högers idé att få "låna" Bildts kropp. Han ser ju ut att ha blivit 10 cm längre! Och tydligen lite slankare också, enligt Aftonbladet. Lundin petroleum kan väl(?) i alla fall inte skylla på att de inte hade råd att ta ett nytt foto. Det hade väl bara varit att sälja några av de omtalade optionerna?
Right.
Eftersom det regnar ikväll har jag ingen aning om huruvida det är fullmåne eller inte, men jag tror inte det är det. Men herregud vad konstiga folk har varit idag! Rabiata, är ordet som comes to mind, så att säga.
Är det någon som eventuellt någonsin funderat över hur det går till när asylsökande flyktingar bara försvinner i Sverige så kan jag vid lämpligt tillfälle besvara den frågan.
Tills vidare nöjer jag mig att säga: M I G R A T I O N S V E R K E T.
Finns det något bra sätt att bli av med dålig/konstig/äcklig lukt i (diskade) termosar?
(Typ; häll i ättika, lingondricka, låt stå med kattsand i 30 minuter, etc.)
Eller måste det lukta disktrasa som legat i kaffesump i dom?
Eller måste jag köpa ny termos efter varje användning för att jag ska slippa få kväljningar?
Ja, gissa på bara.
1. En gång var jag så berusad att jag med skorna på klev ner i en inomhusfontän.
2. Jag har snorklat med ätande hajar vid Stora barriärrevet.
3. Jag har en gång haft en trisslott i min ägo med 3 tv-rutor som jag missade att lösa in.
4. Jag har pratat med AJ McLean från Backstreet boys i telefon.
5. Jag har varit vid Ayers rock men aldrig i Alice springs.
Jag hade tänkt blogga tidigare idag men man håller på att byta från upc till comhem hemma och det verkar innebära en del driftproblem.
Eller så är det jag som har driftproblem. Who knows?
Och nu till saken.
Plötsligt en morgon när jag sover min skönhetssömn börjar det ringa. På hemtelefonen och mobilen och någon lämnar ett meddelande och ber mig ringa upp så snart som möjligt.
Det visar sig att min kompis från skolan lagt ett gott ord för mig på Lidingö miljöförvaltning. Ett 1-årsvikariat som livsmedelsinspektör.
Och jag hade nästan givit upp. Så det tog lite tid att ställa om/in.
Och. Jag kände att jag var tvungen att få bestämma själv vad jag tyckte innan jag berättade. Inte för att jag nödvändigtvis kommer att få det, utan snarare för att det inte är någon tjänst som jag drömmer om direkt, och att jag trots allt nu har en heltidstjänst som bara är på 137 timmar/månad, som jag har gångavstånd till.
Jag visste ju hela tiden vad alla (ni) skulle säga, och även om jag själv rätt snart insåg att jag (för min egen skull) var tvungen att säga - jajjemän! - så var jag tvungen att få göra det till mitt eget beslut. Helt och hållet. Att jag säger ja, inte att jag säger ja bara för att alla andra tycker att jag ska det. Resultatet är alltså detsamma men nu har jag fått göra det till mitt eget beslut.
Idag kl.09:30 var jag alltså på intervju och i slutet av nästa vecka får jag besked.
Och på lördag är min valda familj välkommen på middag.
Lyssnade igenom en slaskproduktion på en låt vi arbetar med för tillfället.
Mitt engelska uttal lämnade övrigt att önska:
"How will I know that this is, good love, good life, cuming around"
Det var ju inte riktigt meningen, och rätt så opassande.
Märkligt nog (eftersom vi innan inspelningen diskuterade bland annat dåligt uttal och att det kan vara svårt att höra för den som sjunger själv. Däremot brukar man höra det efteråt när man lyssnar på sin inspelning) verkade ingen av medproducenterna heller höra felsjungningen.
Jaja. Den ska ju sjungas om så....
Jag tror aldrig jag läst en krönika av Nima som inte berört mig på ett eller annat sätt. Idag var det åter dags att skratta. Det behövdes, för här är evinnerligt tråkigt. Tack tack!
Eftersom jag förklarat för en person haken med varför jag inte berättar om hemligheten, så är det väl inte mer än rätt att jag gör det för övriga också.
Ärligt talat så var min första reaktion att ringa alla jag känner och berätta omedelbums, bara för att få synpunkter, fördelar / nackdelar, ja eller nej, nej eller ja, Finkel and Einhorn, Finkel and Einhorn.
Och någonstans där skrev jag bloggen.
Sedan slog det mig.
För ett tag sen, ett par månader sedan kanske, insåg jag att jag i hela mitt liv lyssnat på andra. Att jag hela tiden tagit beslut utefter vad andra har tyckt. Aldrig någonsin (häftig överdrift, men det är endå tillräckligt för att jag nu börjat ifrågasätta mig själv) har jag tagit beslut som jag själv egentligen beslutat. Jag har varit en velputte som tackat ja till saker jag egentligen borde avstått, och stått över andra saker som jag egentligen borde tackat ja till, bara för att min omgivning har kommit med råd. Alltså, det har förmodligen egentligen inte varit något fel på råden (jag tror ingen vill mig illa eller så) men dom har kanske inte bara varit rätt för mig.
Så den här gången ska jag besluta själv. Så att jag kan se mig själv i spegeln utan att bara se ett stort hål i stället för ansiktet.
Sist men inte minst; Förlåt för att jag startade ett sånt rabalder. Jag fick second thoughts så fort jag tryckt return. Jag kommer att berätta. I nästa vecka. För det är en sak jag måste göra först.
Fuck. Nu kommer jag få second thoughts över den här posten också.... För att jag får det att verka som något större än det är.
Oh well....
Huvudvärken kom. Och mitt goda humör försvann.
Kanske främst för att jag drabbades av inte mindre än 3 samtal av någon som jag träffat flyktigt för säkert 10 år sedan och som jag redan då tyckte var inte bara märklig utan även en smula skrämmande. En stor, korpulent, homosexuell individ med kraftig Norrköpingsdialekt, som jag vet att någon förmodligen vet vem det är.
Innan någon missförstår mig ska jag kanske tillägga att jag varken har problem med korpulenta eller homosexuella, och jag inser nu att det egentligen var ett rätt menlöst/ointressant infall att skriva in just det, men det var kanske lite mer för att någon skulle veta vem det var än för att det på något vis påvisar att, märklig och skrämmande, är något jag förknippar med just de två orden.
Oj vilken svada det blev...
Jag visste direkt att det var h*n. Vederbörande behöver inte ens presentera sig. Den dialekten kommer jag aldrig glömma. Dessutom hade h*n fel och jag rätt och även om jag oftast inte brukar hålla så hårt på kunden har alltid rätt, så kände jag att det vid detta tillfälle åtminstonde var läge att låta h*n tro det.
På nyårsaftonen sa AB till mig; 2007 kommer att bli det bästa året...
Just då tänkte jag att han nog hade fått lite mycket innanför västan och att det var på det sättet det yttrade sig, eftersom det inte på något annat sätt avslöjades att så var fallet.
Just nu vet jag inte vad jag ska tro.
Och ni behöver inte fråga, för jag kommer inte att svara.
Däremot kommer jag att berätta.
När jag tycker att det är läge.
Idag har jag varit och tränat innan jobbet och fick, just när jag klev utanför gymdörren, ett zickzackmönster framför ögonen. Inte fullt så intressant som det kanske låter.
När jag kom till jobbet fick jag beröm.
Trots zickzackmönstret är jag därför på bra humör för tillfället.
Jag ber om ursäkt om någon (fortfarande?) tycker att han är stilig, men jag måste nog påstå att jag snarare tycker att mr McCartney ser ut som en blandning mellan Al Pacino och någons åldrande mamma.
Han påminner faktiskt en smula om min mormor vid närmare eftertanke....
Det är härligt att komma på att man slutar 14:00 när man hela tiden varit inställd på att vara kvar till 16:00.
Me like.
Hur hög är egentligen tantfaktorn på att sitta på jobbet och bläddra i en Hemmets journal (eller vad det var) på lunchen, hitta ett recept, och sen bestämma sig för att prova det på kvällen?
Å andra sidan...det var gott. Väldigt gott. Är man ursäktad då? Blir man ursäktad om man bjuder sina vänner på det någon kväll? Eller är det dags att byta till stödstrumpor och knytblus nu?
Det måste vara en man som kommer på att formulera om allmän motion till att bli något så korkat (finurligt, tycker väl han som kom på det hela) som hushållsarbete.
Jag tror feministiskt nog (?) att motion hushållsarbete även är bra mot de flesta åkommer som huvudsakligen drabbar män.
Varför varför varför har en del män fått för sig att det är ok att snyta sig offentligt (eller över huvud taget?) i händerna??
Det är ju så jävla äckligt!
2006 avslutades med mat och mat och mat, tv-spel i form av frågesport, fyrverkerier och bulleribong, och så 3 hela kronor i ränta på lönekontot.
2007 börjades med lätt bakisskakis känsla, (egentligen var jag inte bakis, men känslan fick jag hyggligt nog i alla fall), promenad, lightstädning, och sen framåt kvällen; varma mackor.
Har förresten funderat över om csn vill ha tillbaka några pengar av mig. Dom har inte meddelat sig i alla fall. Och hemsidan går inte att använda och har inte gått att använda den senaste tiden. Jag antar att dom helt plötsligt bara glatt kommer att meddela att jag borde ha skickat in xxxx kronor vid ett bäst-före-datum som redan passerats och sen raskt påföra någon extrasumma i straffavgift. Säkert. Bara för att jag har lite sparkapital som jag tänkt bränna på att ta mig till någon sandstrand, och som jag säkert alltså istället kommer att användas till att slippa kronofogden.
Blä.
