Färjan

Ett fullständigt makalöst program, med ett till synes outtömligt socialt kapital i form av sanslöst persongalleri.

Chucky

Igår kväll var det nåt program på tv om kvinnor som skaffar dockor, i stället för, eller som alternativ till, bäbisar.
En halvtimme av programmet hade gått ungefär när AB började rycka.
När jag frågade vad han höll på med (han riktigt hoppade), sa han bara att;
"-Jag ryser. Det här programmet är ju jätteobehagligt."
Och det hade han verkligen rätt i. Jättemärkligt och jätteobehagligt.

Celebert

Inatt umgicks jag med Madonna.
Hon hade flyttat till trakten och bodde spartanskt (en madrass på golvet) i en källarlokal.
Där satt hon i lotus-ställning och pratade långsamt och filosofiskt. På svenska.
I ett försök att vara inställsam avslöjade jag för Madonna var områdets kaniner bodde. Hon korrigerade mig långsamt och övertydligt - "Jag vet. De bor längs stigen på baksidan av Påskvägen." (Påskhare?)
Sen bestämde vi oss för att jag skulle gå till närmsta pizzeria - ett hål i väggen - och köpa Banana (pizza med banan och curry för den oinvigde) åt oss båda.

Hänsyn

Kom hem straxt efter 21.
Det var mörkt i hela lägenheten så när som på en lampa i köket. Dörren till sovrummet var igenputtad.
Jaha. AB sover. Han har ju börjat jobba tidigt nu för tiden och har fått rätt udda jag-ska-gå-och-lägga-mig-tider.
Där satt jag. Hänvisad till kökets ensliga lampa, med ett par tidningar, ett glas vatten och en bok.
Inte för att jag var trött utan snarast för att jag var uttråkad beslutade jag mig ca en timme senare för att gå och lägga mig.
Släckte över allt och smög in i sovrummet. Kröp ner i sängen och tittade på klockradions röda siffror. Tittade på klockradions röda siffror.

Vänta.

Jag brukar aldrig kunna se klockradions röda siffror från min sida av sängen. Någon brukar ligga i vägen.
Trevande kände jag mig för i sängen bredvid.
Den var tom.

AB är och spelar poker och här sitter jag i glasögon och morgonrock utan någon speciell anledning alls.

Lördag Fredag på landet

Umpf

När jag gick hem från jobbet i fredags kväll åkte ett par fjunisar på en moppe förbi.
Men.
Förutom det knattrande ljudet som en moped genererar hördes också ett; "UMPF-UMPF-UMPF-UMPF", som jag innan jag såg moppen hade svårt att lokalisera. (Kunde liksom inte koppla ihop det med en moppe först). Förutom inmonterad discodunkarmaskin, hade ekipaget även hottats upp med neonljus under.
Läckert.

Reslust

Om resan till Berlin skulle gå i stöpet föreslår jag i stället en minst lika spännande attraktionsresa till Kalix.
På samma gång rekommenderar jag att de i ressällskapet som är flygrädda (och har för avsikt att försöka bota denna) tar x-pendeltåget till Centralen (för vidare färd mot Kalix), eftersom dörrarna på dessa tåg framkallar en ljud snarlikt flygplanets nedfällande av bromsklaffar.

En a-lagares våta dröm

Nöt att knäcka

Idag fick jag den något oväntade frågan om hur man skriver ut baksidan på ett dokument i pdf-format.
"-Jag ser inte vad det står på baksidan, men det står "vänd" längst ner på den ena sidan som kommer ut när jag jag printar, så det måste ju finnas en baksida! Hur får jag fram den?"

Un, dos , tres ...¡picapared!

Se, såg, sett

Gårdagen handlade mycket om synintryck.

Först var jag och Catten och tittade på en fotoutställning med Gunnar Smoliansky.
Vackra bilder där vissa kändes som utsnitt ur tiden (tidstypiskt) och andra som att de skulle kunnat vara tagna igår fast de var mer än 50 år sedan de togs. Vi undrade en del över "Stina" dock. Hon verkade aldrig bli äldre...

Sen gick vi till Blooms på Hornsgatan och satt en stund och pratade över en kopp kaffe i deras ABF-inspirerade lokal. Märklig cafémiljö.

På kvällen gick AB och jag och såg Tropa de Elite. En ruskig men bra film som jag gärna rekommenderar. Men jag vill samtidigt rekommendera att välja plats långt bak i salongen. Risken för åksjuka är annars överhängande om man är en smula känslig.

Ja, men verkligen?!

Varför inte?

Förvandling

I ett försök att öka på min feminitet köpte jag idag en rosa v-ringad tröja i bomull. För att inte överdriva konceptet, köpte jag även en svart v-ringad tröja i lammull.
Jag letade även efter en vit blus att ha, sobert, under den svarta lammullströjan.

Kära hjärtanes. Vad är det som händer?

Det måste vara formkurvan.

(o)Formkurva

Prataprataprataprata

En del människor kan verkligen konsten att berätta en historia (självupplevd eller inte).
Andra har definitivt inte den begåvningen.

Varför kan inte de som tillhör kategori två hitta lite självinsikt och bara hålla käften?
Nä. De mal på och mal på. Poängen, den förstod jag redan efter första utandningen, men endå tuggar de på i dryga 5 minuter med någon menlös anektod som inte roar mig det minsta.
Vad göra man i såna lägen? Ler inställsamt, tänker på tvättstugan i morgon, och skrattar när det verkar som att plågan är över? Jag vet inte. Jag vet bara att jag måste kämpa med min impuls att helt enkelt bara ställa mig upp och gå. Usch vilken dålig människa jag är.

Eller så kan man kanske dra följande harang:


You know everything is not an anecdote. You have to discriminate. You choose things that are funny or mildly amusing or interesting. You're a miracle! Your stories have NONE of that. They're not even amusing ACCIDENTALLY! "Honey, I'd like you to meet Del Griffith, he's got some amusing anecodotes for you. Oh and here's a gun so you can blow your brains out. You'll thank me for it." I could tolerate any insurance seminar. For days I could sit there and listen to them go on and on with a big smile on my face. They'd say, "How can you stand it?" I'd say, "'Cause I've been with Del Griffith. I can take ANYTHING." You know what they'd say? They'd say, "I know what you mean. The shower curtain ring guy. Woah." It's like going on a date with a Chatty Cathy doll. I expect you have a little string on your chest, you know, that I pull out and have to snap back. Except I wouldn't pull it out and snap it back - you would. Agh! Agh! Agh! Agh! And by the way, you know, when you're telling these little stories? Here's a good idea - have a POINT. It makes it SO much more interesting for the listener!

Idag har det bjudits på -

- En ny medarbetare med ett i allra högsta grad passande men likaledes underligt förnamn. Vi trodde alla vi hörde fel, men någon påstod sig ha sett id-kortet där det enligt denna någon klart och tydligt stod "Afro".

- Det yttersta beviset för att jag är en utomordentligt begåvad hantverkerska inom området sömnad. Jag lyckades med den näst intill omöjliga uppgiften att både sy ihop gylfen samt att sy fast en del av symaskinen i byxan.

Konversation

"-Jag sitter på Arlanda express och jag skulle vilja att någon mötte mig när jag kommer ned till Stockholm. Tåget gick 10:37.", sa den oerhört torre mannen i telefon.
"-Jaha, så runt 11:00-11:05 kanske....", sa jag efter en hastig fundering över hur fort det går med tåget (20-25 minuter sådär..va?)
"-NÄE!", svarade mannen uppenbart störd, "-Tåget tar 19 minuter!"
"-Jaha.....?? Ja, säg när du vill bli mött så ordnar jag det i så fall."
"..suck..Ja, 19:53, säger vi.", svarade han torrt.
- paus för himlande med ögon av mig -
"-Eller förresten, vi säger 19:55", sa han sedan och kände antagligen att han riktigt bjöd på sig själv där.