Vaxade hakan i ett fåfängt försök att bli av med dess inneboende - skäggstråna.
Envist hängde dom kvar så jag vaxade igen och igen och igen.
Skäggstråna lyckades jag till slut decimera kraftigt men endast till förmån för ett skrubbsår.
Väldigt lyckat.
Idag fick jag sån magknip att jag för en stund på fullaste allvar trodde att jag fått tarmvred.
Det måste vara så här det känns, tänkte jag där jag satt dubbelvikt av smärta.
Och så var det bara kikärtor!
På väg ner i Söderledstunneln (från Götgatan) såg jag en stor röd katt. Den verkade vara i full färd, enligt ressällskapet, att leta mat i containrar där nere i garaget. Själv får jag lite ångestklumpar i halstrakten när jag ser djur i såna situationer. Jag ser bara min egen trasselsudd och den katastrof det skulle innebära i samma läge.
Heath Ledger är död.
Och det är ju tragiskt.
Men aftonbladets "Forum-fråga": Hur minns du Heath Ledger? känns ju helt superpatetiskt.
Vem bryr sig om hur jag (eller du, eller hon i kassan på Konsum, eller bussförare, eller whoever) minns honom?
Det sticker i min vänstra stortå.
Var därför tvungen att kolla upp vad det betyder i zonterapins värld:
Vi frågar oss varför vi är nedstämda/deprimerade. Vi hittar inte orsaken. Det finns ingen orsak eller kan det vara så enkelt som saknaden av ljuset. Vi söker hjälp överallt utan att hitta den.Oftast är orsaken en liten körtel med namnet TALLKOTTKÖRTEL. Den är stor som ett knappnålshuvud och sitter i bakre delen av huvudet/hjärnan med direkt kontakt med ögonen. Den här lilla körteln har mycket stor makt över oss. Det är den som bestämmer om vi mår bra eller dåligt.
Verkar rätt troligt.
Om man tar någonting som man tycker är tråkigt och multiplicerar det med faktor 100 så vet ni hur tråkigt jag har idag.
Det är helt otroligt vad långsamt en dag på arbetet kan gå.
Endå har jag inte ro att läsa en bok eller göra något annat vettigt (som att arbeta).
Sitter mest och slö-/dumsurfar och längtar hem (så att jag kan sätta mig och slö-/dumsurfa där i stället).
Tre dagar av kurs som framför allt skulle ägnas åt att trumma på ett datorkeyboard.
Jag trummade mest med fingrarna på knäna av uttråkning. Och tittade på bilarna på Essingeleden.
Det påminde mig om skrivsalen på Brännkyrka gymnasium där jag gick för ett helt liv sedan. När jag inte kunde frågorna, och man inte heller fick gå från provsalen för tidigt, brukade jag stirra ut på Essingeleden och önska att jag satt i någon av bilarna på väg någonstans långt bort. Samma nu alltså. Norrut...Arlanda....hmmm....vart ska jag åka..?
För det vi nu skulle "lära" oss har jag ju gjort hundratusen gånger. Minst. Den enda skillnaden är att jag (förenklat och symboliserat) ska skriva blå i ett fält där jag tidigare alltid skrivit grön. Jag behöver inte 3 dagars kurs för att klara det. En del, märkte jag, behöver säkert mer än 3 dagars kurs för att fixa det.
Sen ägnade jag mig en smula åt personstudier. Vad konstiga folk är. Eller egentligen kanske det ska stå - vad konstig jag är. För ibland kan jag verkligen känna att jag inte passar in alls. Och att alla andra verkar höra ihop på något sätt. Dom tuggar samma tugg liksom. Det var väl där någonstans jag åkte ner till plan 4. Tack för kaffet.
Satt och slösurfade lite på hemnet när en riktig gammal bekanting dök upp.
Det är jättekul att bara sitta och titta på vilka inredningar folk väljer och ännu roligare blir det när man själv har bott i lägenheten !!! ...om än för många år sedan.
Även om det inte alls ser ut som det gjorde när jag var liten (med egendomligt paisleymönstrade tapeter på garderoberna, gulblomrandiga tapeter i mitt rum och gråblådaskiga skåpsluckor i köket) så känner jag igen mig. Det blir flera "ja just det!"-känslor. Ekparketten i vardagsrummet, kaklet på väggarna och klinkersen på golvet på lilla toaletten, den där konstiga nischen på balkongen, torkskåpet i badrummet, dom smala fönsterbänkarna i marmor, färgen på ytterdörren och vyn från hallen.
"-Man kan inte dra alla över en kam."
"-Jo det kan man."
"-Näe, det finns svenska idioter och så finns det utländska idioter."
"-Jaha, är du en sån där som försöker vara politiskt korrekt?"
"-Näe, jag har bara aldrig varit, och kommer aldrig att bli, rasist."
"-Så du menar att svenskar och blattar kan vara lika mycket idioter?"
"-Ja, precis." ("du är ju ett levande exempel", tänkte jag men sa inget)
"-Jaha, jag märker att jag pratar med fel person."
"-Mmm, verkligen."
Detta samtal utspelade sig idag mellan mig och den högre stående rasen.
Lunget efter stormen skulle man definitivt kunna säga om mina arbetsdagar nu.
Jag roar mig efter bästa förmåga med bland annat särskådning av kollegor.
Kom på att det var just det jag gjorde när en (väldigt trevlig, så det är inget ondskefullt över mitt konstaterande) dam med en fullständigt osannolik Dallas-frisyr passerade revy utanför mitt korridorfönster.Den uppuffade frisyren gungar liksom i sin egen takt, där uppe på huvudet. Damen i fråga är dessutom inte så stor så denna gigantfrisyr blir verkligen som ett eget ekosystem.
Roar mig dessutom med klurar-spelet Mahjong. För den som inte vet det så handlar det kortfattat om att hitta två lika bitar och sen ta bort dom....tar man bort fel bit kan man lyckas låsa hela spelplanen - därav klureriet. En (annan) hjälpsam kollega som också brukar spela Mahjong påpekade att jag missat massor av bitar att ta bort - "titta där, och där...och där också!", sa hon entusiastiskt. "Tack!" sa jag snällt och tänkte att det ska jag nog inte göra om jag vill spela en stund till.
Sen fick jag ju en utmaning av Catten. Inte att förglömma.
Önskar att jag kunde få lite fler utmaningar av min arbetsgivare. Men det är lite som det andra; Det här företaget har ett uppblåst huvud med eget ekosystem och som väljer att ta bort fel bitar vid fel tillfällen.
Blev utmanad av Catten.
Tackar speciellt för att jag blev erbjuden bokstaven Y i stället för X, för jag har ingen som helst realtion till XTC vilka är de enda jag på rak arm kommer på som börjar på just X.
Herregud vilket långt utlägg om absolut ingenting - jag fick ju inte ens X !
Så hurra för bokstaven Y !
Y som i.......i.....ehh?
Yngwe Malmsten!....som jag inte gillar alls. Jag har aldrig gillat gitarrsolon.
Y som i.....jaaa....?
Weird Al Yankovic....eller...näe.
Så det får bli Yazoo. Inte för att jag någonsin var direkt begeistrad men "Don't go" var givetvis en hit även i mina öron när det begav sig.
Alla som någonsin suttit i en telefonväxel känner till; "Hej...jag ska förmedla ett samtal från texttelefoni...." och vilka konsekvenser det brukar få...
Men, bildtelefoni, hur många har varit med om det !!?!
Det är i alla fall, vet jag nu, en fullständigt surrealistisk upplevelse.
Personen som skulle förmedla samtalet till mig hördes viskväsande över-artikulera till personen på andra sidan bildtelefonen; "-uuuuuurrrssäääääktaaa, vaaaad saaa duuuu?" (viskväsande), samtidigt som hon gång på gång sa till mig att; "-ja, ursäkta...dom ringer från en 3G-telefon och det är så dålig bild...jag ser inte riktigt..."
En viss förvirring rådde beträffande en av ingångarna på Huddinge sjukhus.
"-Den ingången är det i alla fall inte!", sa en kollega bestämt.
"-Nähä....", sa jag.
"-Nä, för att där ligger avdelningen för skelning!", fortsatte hon resolut.
"-Jaha...", sa jag och undrade om jag skulle fokusera på kollegans vänstra eller högra öga.
