Godkänd

Tre dagar av kurs som framför allt skulle ägnas åt att trumma på ett datorkeyboard.
Jag trummade mest med fingrarna på knäna av uttråkning. Och tittade på bilarna på Essingeleden.

Det påminde mig om skrivsalen på Brännkyrka gymnasium där jag gick för ett helt liv sedan. När jag inte kunde frågorna, och man inte heller fick gå från provsalen för tidigt, brukade jag stirra ut på Essingeleden och önska att jag satt i någon av bilarna på väg någonstans långt bort. Samma nu alltså. Norrut...Arlanda....hmmm....vart ska jag åka..?

För det vi nu skulle "lära" oss har jag ju gjort hundratusen gånger. Minst. Den enda skillnaden är att jag (förenklat och symboliserat) ska skriva blå i ett fält där jag tidigare alltid skrivit grön. Jag behöver inte 3 dagars kurs för att klara det. En del, märkte jag, behöver säkert mer än 3 dagars kurs för att fixa det.

Sen ägnade jag mig en smula åt personstudier. Vad konstiga folk är. Eller egentligen kanske det ska stå - vad konstig jag är. För ibland kan jag verkligen känna att jag inte passar in alls. Och att alla andra verkar höra ihop på något sätt. Dom tuggar samma tugg liksom. Det var väl där någonstans jag åkte ner till plan 4. Tack för kaffet.