Igår morse, på väg till jobbet, mötte jag en person med en ovanlig jacka.
På vägen hem på eftermiddagen mötte jag samma person i samma jacka igen, fast i omvänd riktning.
Fick därför en känsla av att denna person måste leva mitt spegelliv.
På vägen hem, på väg över ett bevakat (röd- och grön gubbe) övergångsställe, trodde jag felaktigt att jag stod ensam. En person hade nämligen ställt sig bakom mig. Som på kö.
Fick en känsla av att denna person inte hade alla flaskor i backen.
Igår var det installation av nya digitalboxen.
Som alltid står hälften av info't med. Resten förväntas man klura ut på egen hand.
Praktiskt att man kan pausa tv'n om man vill springa ut i köket och hämta tilltugg! I live-sändningarna that is. Jag menar, det var ett tag sen jag fattade att man kan pausa videon...
Och sen var jag ju tvungen att prova att spela in och spela upp och trixa och mixtra och kolla picture in picture och ja...AB, han suckade lite.
Han förlitar sig helt på att jag ska greppa alla saker så att han sen endast behöver instruera mig i vad han vill ha gjort ("Kan du spela in...?, Hur gör jag om jag vill...?")
På en direkt fråga sa han att han förmodligen kommer lära sig att byta kanal. Och det det är ju egentligen huvudsaken, antar jag.
Vilket pulverpotatismos det är ute! Igen.
Jag blir helt svettig när jag går till jobbet.
Jag trodde att det skulle bli bättre på den fronten med den nya regimen i stadshuset (ironi för er som inte förstår det), men det kanske inte gällde de södra förorterna?
La för övrigt märke till att gatubelysningen släcktes 06:50 nu på morgonen. Hade det inte varit för de tunga snömoln som hängde ovanför mig i den stunden, tror jag nästan att jag hade kunnat se solen. Hurra! Det är snart över!
"Jaha, och vem hyrde den här??!"
Jag är rätt säker på att det inte var jag, men å andra sidan så är jag rätt säker på att det inte var AB. Förmodligen var det katten.
Hur som helst.
Jag var inte så sugen på den och vad AB tyckte framgår ju av frågan ovan.
Personligen så var jag inte så sugen på den eftersom jag lider av ett prekärt fenomen. Jag har extremt svårt att skilja på asiater! Jag tycker verkligen att alla ser lika dana ut.... Resultatet när jag ser en asiatisk film blir därför att jag blandar ihop karaktärerna och allt blir totalt obegripligt.
Fast sen sa vi; "Äh, men slå igång den i alla fall...", och gjorde ett tappert försök. Då visade det sig att filmeländet hackade utav bara fanken (ja, vi provade att rengöra skivan). Efter ca 3 minuter stängde vi alltså av filmen i alla fall.
Nu i efterskott känner jag att jag nog hade velat se den endå.
Skit också.
Jaha ja. Då har vi något nytt att vara rädda för. Är det inte fågelinfluensa så är det klimatet eller vinterkräksjuka eller mördarbakterier eller galnakosjuka eller ozonlagret eller ....
----
En fullständigt hysterisk semmelinvasion (semmel med ett eller två m? Kändes bättre med två...) har inträffat i jobbkylen. Det ser riktigt roligt ut eftersom alla semlor står var för sig. Inte i kartonger alltså utan fristående. Jag önskar verkligen att jag hade haft kameran med mig och kunnat dokumentera det hela.
----
Idag har jag träffat på en alternativ stavning på Cancun i Mexico - Kankon. "Gobble gobble..!"
"Fan vad trött jag är på vinter nu!", han jag tänka. Ögonblicket senare befann jag mig i ett horisontellt läge ett par decimeter över marken. Bilder av krypets gipsade arm flashade förbi under de mikrosekunder jag befann mig i luften och jag hann tänka att jag nu förmodligen skulle hamna på S:t Görans akut (min standardakut). Men i stället för att hamna där, hamnade jag i en halvslapp och otroligt glamorös liggande-på-divanen-liknande ställning på trottoaren.
Fick därmed dagens första tillfälle att känna mig riktigt ur-cool. Tack för det kung Bore.
Idag kom brevet jag aldrig ville få.
CSN påstår att jag tjänade för mycket pengar år 2005.
Fattar inte vad dom menar. Kan man någonsin tjäna för mycket?
Skämt åsido.
Nu måste jag alltså precisera vad jag tjänade under varje månad under 1 års tid. Det är tur man tillhör den ordentliga skaran och faktiskt har kvar sina lönespecar. Man är så att säga vis av erfarenhet, efter ett antal fel på lönen från företagets sida....
Är för övrigt på företaget i skrivande stund och är riktigt, riktigt, uttråkad.
På väg till ett optikerbesök missade jag tunnelbanan eftersom mannen i spärren sov som en stock. För ett ögonblick trodde jag till och med han var död. "Hallå?!" hojtade jag och han reagerade inte direkt utan med en viss fördröjning. Det var under de sekunderna jag trodde att jag faktiskt försökte ta kontakt med andra sida.
Kom 4 minuter sent till optikertiden men det verkade inte betyda så mycket eftersom jag fick sitta ned och vänta en stund i väntrummet. Kastade en hastig blick på tidningsutbudet men bestämde mig för att jag nog inte var så sugen på varken Julmys med Amelia eller Julharmoni med Tara.
Mötet med optikern gick snabbt och lätt vilket var alldeles fantastiskt bra eftersom han hade en alldeles fantastisk andedräkt.
På väg mot Hornstull klev en yngre man med svarta spestiga skor på bussen. Spetsigheten gjorde skorna v ä l d i g t långa och långheten (är det ett ord?) gjorde att dom pekade uppåt i spetsen. Det såg lite ut som ett par narr-skor. Jag hade velat fota men hade ingen kamera. Hade nog inte vågat fota i alla fall....
Träffade henne och åt lunch i form av den omtalade Chicken gong bau, och som jag nu eventuellt lärt mig namnet på. Tidigare har jag inte kunnat erinra mig namnet utan visste bara att det var något som lät som Chicken gang bang ungefär. Gott var det i alla fall. Trots att jag fick in en hel bit chili i munnen.
Fick idag prova en liten dolfinmassör.
Inte alls dumt.
Skulle kunna sitta en hel dag med den.
Fast jag tycker att det borde ingå en person som står och håller i den också.
Nog för att företaget snart ska flytta men det känns ju lite onödigt att elda ner stället.
Eller förresten.....det kan ju vara en idé så god som någon...hmm..
Alldeles nyss började det lukta lite brännt. Det var bara jag som kände något, men så har jag ju (dessvärre, många gånger) också ett förträffligt luktorgan.
"Luktar det inte lite brännt...?" undrade jag med mina kollegor.
"Oooohh, det är vanten!" hojtade en kollega.
Hon hade kastat vanten lite vårdslöst och den hade landat på en bordslampa med porslinsskärm. När vanten lyftes från lampskärmen syntes en liten rökpelare stiga mot taket.
Mannen med den genomträngande doften "Old spice" eller liknande, har åter infunnit sig på arbetet.
Härligt.
På gymmet idag var det en dam i övre medelåldern som för första gången (är jag rätt säker på) provade en trappmaskin.
Jag är på intet sett någon trappmaskinsentusiast och skulle förmodligen inte heller vara någon virtous på maskinen. Jag tror alltså inte att jag skulle gjort det bättre själv, men ibland kan jag bara inte låta bli att le lite åt andras vedermödor.
"Donk-donk-donk..." trapp-pedalerna slog hela tiden i botten. "Piip-piiip-piip..." hon försökte med allsköns knapptryckningar, men endå....."..donk-donk-donk..."
När två tonårspojkar kom förbigående frågade hon om dom visste hur hon skulle göra, och jo men visst, "Du måste öka lite här också....och sen ska du nog börja på noll...."
Donkande slutade. Istället började damen nu ta i för kung och fosterland på vad som verkade vara väldigt mycket motstånd. Jag tror att hon vid det här laget hade tröttnat på alla knapptryckningar så i stället för att sänka motståndet en smula kämpade hon på. Hon försökte med att; hålla i sig, hålla i sig lite grann med ena handen, inte hålla i sig, men hur hon än gjorde så vinglade hon runt i vad som måste ha varit något av det mest osykroniserade rörelsemönster jag någonsin sett.
Efter ca 3 minuters vinglande (5 sekunder innan hon skulle fallit av i en häftig vingling är min bedömning) gav hon och upp och satte sig på en cykel i stället.
Jag brukar aldrig mangla.
Men idag fick jag för mig att jag skulle mangla ett par handdukar.
Den första handduken blev ju bra. Den andra likaså.
Den tredje däremot har jag svårt att avgöra om den blev bra.
"rrrrrrrrr---klonk----rrrrr"
Det där klonket, precis när handduken försvann bakom valsen, lät oroväckande.
La i "backen" och försökte få maskinen att göra ett till "klonk" fast baklänges, ("knolk"?) i hopp om att handduken skulle komma tillbaka ut.
Men det var stört omöjligt.
Så nu sitter den där. Inrullad i ett anakondamangelgrepp.
Vad är det med folk?
Om man går på toa och så tar toapappret slut, varför kan man då inte sätta i en ny rulle?!
Speciellt som om toarullehållaren är en sån där inbyggd mackapär där man inte ser om pappret är slut, utan bara märker det när man är "färdig". Och särskilt som det finns papper precis i närheten, bara det att man inte når det på ett bekvämt sätt om man sitter ner, utan tvingas få ledbandsskador för att nå det.
Är det någon form av personlig revolt mot etablisemanget, eller?
Gårdagens kväll avslutades med inte alltför kulinariska lammfärsfyllda paprikor. AB hade inhandlade paprikor av model XL. Skulle behövt ett lamm till varje paprika.
Schlagerfestivalen gäspades förbi.
Marie Lindberg. Askungesaga med tillhörande nervös falsksång går hem i Sverige. Så klart. Vad annars.
Var nära att börja gråta till the bubble boy. Mer än 20 år senare rättfärdigade fortfarande en del av forskarna det hela. "Han fick i alla fall 12 år av lycka och livskvalité." Jag vet inte. Vem kan sätta ett mått på det? Inte jag i alla fall. Han kanske fick det - kanske var det 12 lyckliga år.
Har inget vettigt att meddela min omvärld. Precis som om jag någonsin hade det.
Så jag roar mig med att ändra lite på utseendet i stället.
Dessvärre inte mitt utseende (skulle ju vara trevligt) utan bloggens.
Kände mig lite blue idag så det fick bli lila. Man behöver ju inte överdriva och manifestera, menar jag.
Igår tänkte jag reprisera krypets finfina kockprestation i en egenhändigt skapad carbonara.
Är det möjligt att ha i för mycket parmesan?
Fan jag älskar ju parmesan, men det vart ju inte alls lika bra som hemma hos dom. Någon konstig besk bismak som jag inte kan härleda annat än till för mycket parmesan. Trodde det var omöjligt.
Jag ska bli sminkös!
Jag har ju redan kundunderlag verkar det som.
Idag ringde en person till och ville att jag skulle fixa till henne. Tydligen hade denna kvinna en väninna som jag gjort sååå tjusig, och nu ville även denna kvinna komma.
Ni ser. Varför jaga jobb när det ultimata jobbet tydligen redan jagar mig?
Telefonen ringde:
"Ja, hej Annika! Jag är xxx's syster, yyy's svägerska!"
"Ehh...hej..?"
"Men...vänta nu...ehh..det här är inte rätt Annika va?"
Så klart det inte var.
Fast eftersom kvinnan som ringde verkade vara begåvad med en god portion humor kunde jag inte låta bli att fråga:
"Jaha, så du vill inte att jag ska sminka dig då?"
"Är du också sminkös?"
"Näe, men endå, tänkte jag..."
"Hahahahahaaa!!!"
Sen avslöjade hon att hon hade tänkt bjuda den rätta Annika på en trevlig tillställning, och jag var då ytterst nära att fråga om det inte gick bra med mig i alla fall mot att jag kunde köra några heta partytrix. Fast det gjorde jag inte. Någon måtta på min humoristiska ådras amoklöpande får det väl endå vara.
Jag har just insett att min tidsuppfattning är helt skruvad.
Jag hade precis ett samtal med en person som ville flytta sin tid.
"Ja men det är inget problem!" sa jag glatt, "Jag flyttar fram den."
"Eehh...bakåt...", sa kunden.
"Bakåt?!...Jaha, ehh... hahaha, ja just det...!", sa jag och fattade ingenting...
Sen började jag fundera....
Jag tänkte mig liksom tiden som ett snöre härifrån-till-evigheten, och när han nu bad mig flytta tiden från 11:50 till 09:45 tyckte jag alltså att jag flyttade det hela framåt, till ett tidigare tillfälle.
Det mest idiotiska är nog endå att jag trots funderingar runt ämnet, där jag insett att jag flyttar tillbaka personens bokning, inte riktigt kan släppa det.
Bakåt till ett tidigare tillfälle..?? Framåt till ett tidigare tillfälle...? Mmmmm, låter bra... Nejnejnej...Det blir ju bakåt så klart...Fast tidigare....
Tur att man aldrig försökt sig på relativitetsteorin....
Idag har någon lyckats hälla över sig en hel flaska Old spice eller liknande högklassigt rakvatten/tvål.
Jag får nästan yrsel.
Folk faller som käglor till både vänster och höger.
"...och så när jag klev ur bussen så kräktes jag rakt ut!"
"...och från att jag kom hem i fredags har jag varit dålig. Hela helgen."
"...och så friskskrev han sig, men blev sjuk igen!"
But I'm still standing - yeah yeah yeah!
Ingen strike här inte.
Det enda är att jag på grund av en hockeytackling (som bokstavligen golvade mig) i gårdagens match, har fått en släng av nackspärr. Det rasslade till som det brukar göra hos naprapaten, bara det att det inte kändes så kontrollerat som hos naprapaten.
Undrar om jag jobbar på Sveriges sjukaste företag.
Och då menar jag för tillfället inte mentalsjukaste, vilket annars skulle kunna vara en alternativ fråga och som dessutom skulle kunna besvaras som; "Ja, förmodligen ligger ni åtminstonde på 10-i-topp-listan!", utan helt på riktigt. Med riktiga sjukdomar. Eller i alla fall som folk påstår är riktiga.
25% av all personal är sjuk. Vojne vojne.
