Plötsligt händer det - inte

"Fan vad trött jag är på vinter nu!", han jag tänka. Ögonblicket senare befann jag mig i ett horisontellt läge ett par decimeter över marken. Bilder av krypets gipsade arm flashade förbi under de mikrosekunder jag befann mig i luften och jag hann tänka att jag nu förmodligen skulle hamna på S:t Görans akut (min standardakut). Men i stället för att hamna där, hamnade jag i en halvslapp och otroligt glamorös liggande-på-divanen-liknande ställning på trottoaren.
Fick därmed dagens första tillfälle att känna mig riktigt ur-cool. Tack för det kung Bore.