Hyllan sitter där den ska och första hyresgästen har flyttat in.
Det är grymt rörigt men så här öppnar sig vyn från "köksdörren", nu.
Väggarna är grundmålade - det är därför möblerna står en bit in i rummet. Inte för att jag plötsligen fått en ny möbleringsidé. De ska målas igen en gång. Men det blir nog i morgon.
Nu ska jag ägna mig åt att tömma sekretären på mitt liv.
Skrivbordsskivan är inte på plats så jag skriver detta sittandes på golvet framför datorn.
Hyllan från helvetet kom till slut på plats. Borta är Ivar.
Jag nojjade över att hyllan skulle rasa ner så pass att AB till slut var tvungen att ringa snickar-kompisen och fråga vad han trodde. Enligt expertisen behöver jag tydligen inte vara rädd för att hyllan ska rasa ner i natt i alla fall.
Först målade vi väggen.
By the way - Jag har upptäckt att min sovrumsdörr är uppochnervänd. Dessvärre.
Sen borrades det för att fästa hyllorna.
Efter 5 timmar (lätt!!) var de första sektionerna på plats.
Och det vart inte ens riktigt bra. Fast någon tyckte det blev kanon.
Helt sinnessjukt hur jobbigt någonting kan bli.
Vi får fortsätta i morgon - dessvärre..
AB tittade storögt på mig när jag sa att jag ville ha helvit färg.
"-Nääää, det går inte. Det kommer bli så kallt."
Och jag är ju ingen målare direkt. Så jag lät mig därför påverkas så att det blev en bruten färg.
Välkommen till mitt liv i rosa.
Idag åkte vi tillbaka och handlade helvit färg.
Straxt efter att jag klivit på bussen kände jag ett mindre obehag. Mår jag inte lite illa?
Några stationer senare, och den absolut sista hållplatsen innan bussen skulle gå upp på motorvägen, kom den - tanken som inte får komma. Jag kommer att kräkas!!
Hur jag lyckades bemästra panikångesten (och inte kräkas) och vet jag inte riktigt, men jag blev kvar på bussen. Hjärtat slog med säkert 200 slag i minuten. Händerna och fötterna blev iskalla och samtidigt kallsvettiga. Illamåendet sköljde över mig i vågor.
Jag koncentrerade mig på träden som svischade förbi utanför; en tall, en björk, en ek, det där var nog en asp, en tall till...osv.
Det gick.
Hela vägen hem.
Herregud. Jag tror du finns.
Tänk om de skulle börja avlyssna mig!!!!
Ve och fasa.
Nu är det dags att börja kryptera sina konversationer.
Jag måste ju, precis som 99% av alla andra svenskar, vara högintressant för FRA.
Allt jag tänker är i bilder.
Jag har aldrig funderat så mycket över det eftersom jag alltid gjort det, men när jag pratade med AB för en tid sedan angående detta insåg jag att inte alla gör det.
Jag kan inte tänka, jordgubbe - och direkt veta hur det smakar.
Under någon blixtrande sekund måste jag också se jodgubben framför mig.
Annars funkar det inte.
Försökte mig på att tänka ordet paprika samtidigt som jag koncentrerade mig på att stirra på en blomvas, och näe. Inte en aning om hur paprika smakar.
När jag plussar ihop 8 och 5 så ser jag en termometer/linjal framför mig. Sen är det ju bara att hoppa 5 steg från 8 uppåt på termometern/linjalen, liksom. troligtvis är det därför jag är så usel på huvudräkning - linjalerna/termometrarna blir så oändligt långa i vissa fall...
Det är bara några exempel.
Jag försöker nu ställa en diagnos på mig själv. Hypervisuell kanske?
Och jag bestämmer mig för att ta på mig ändamålsenliga tajta (mörka)jeans och svarta jumpadojjer på cykelturen.
Att jag inte drabbades av värmeslag är smått fantastiskt. Hjärndöd har jag varit länge.
Primusgatan
Dito
Toaförsäljning.
Fast det var inte det första jag tänkte på måste jag erkänna.
Trodde att det var en utbrytargrupp från Viktväktarna eller nåt.
"-Töööörtytriii.....va e de?" (tjej, 20+)
"-Eehhh..va?" (kille, ungefär samma årgång)
"-Men asså....tööörtytrii, va e de? (tjej, 20+)
"..Trettitre..(?).." (kille, ungefär samma årgång)
