Tittade ner på mina händer och kom att tänka på en diskussion vi hade på Bjumpan för ett par veckor sen. Någon påstod att det bara var hon som hade stora ådror på händerna. Som synes har jag det också. Jag har vulgo-ådror. Det vara bara det att just då (när det diskuterades) frös jag.
Vad gör man klockan 4 på morgonen?
Går upp så klart ! Vad annars?
Jag fattade verkligen inte alls vad det var som lät när klockan ringde i morse. Signalen hann bli mer än ilsken innan jag vaknande på riktigt.
Och nu sitter jag här; yr i huvet och fullständigt oigenkänligen upprymd. Har ingen aning om varför jag är på så bra humör. Fast jag har märkt att jag ibland blir det när jag är övertrött. Det liksom slår slint i huvet. Hohoho, hahaha....hiihii....eller nåt...
Sen brukar det dessvärre slå över igen och jag blir gråtmild och kan börja gråta över att någon trampat ihjäl en maskros. Labil? Jag? Näe, vadå?
Om man är synskadad och ska åka skidor bör man inte åka lift själv och chansa på när man är framme. Det hade tydligen en av mina blinda kollegor på jobbet gjort när han var i fjällen. Det hela innebar ett fritt fall på 5-6 meter och en bruten arm.
Jag kan inte hjälpa att jag ser det här framför mig och finner det roande.
Kakan blev succé. Jag hann trycka ner 2, måttlig som jag är, innan AB kom hem och inom 5 minuter hann trycka i sig 3. "-Jäklars va goda!", blev omdömmet.
Nästa gång ska jag nog baka med Tandfens favvo-choklad - Reisen.
Nu sitter jag här på jobbet och kak-drömmer. Jag har ingen mat med mig idag. Sånt kändes överflödigt. Jag hade ju just ätit frukost och det var ju faktiskt bara ett 6-timmars-arbetspass. Ett jättebra beslut känner jag nu när magen knorrar. Kommer förmodligen innebära att jag äter kakor till middag. Supersunt.
Eller så kan jag ju tvinga mig själv att handla på vägen hem. Varmkorv med bröd. Eller nåt annat snabbt och nyttigt.
När jag kom hem igår kväll stod det en stor gul lastbil utanför porten. En returpapperslastbil. Från åkeriet Ljugmarks. Tänkte fota ekipaget och sen publicera bilden, men mobilkameran var inte ett dugg samarbetsvillig.
Jag har en svag känsla av denna lastbil är mer bekant än vad man först kan tro.
Har jag rätt eller fel?
Idag har jag haft äran (??) att få vara med på vidareutbildning av den rörliga delen av verksamhetens medarbetare. Det var precis som väntat. "Förra veckan....bla bla bla..."
Min kollega som brukar hålla i den här biten var lite nervös för den här vändan eftersom det skulle komma runt 60-70 personer och ville ha moraliskt stöd. "Nemas problemas!", sa jag eftersom jag är en sån positiv prick. "Ska jag ta med pom-poms?"
Det hade nog inte skadat med lite pom-poms.
På väg till tunnelbanan såg jag ett yngre par. Både lite lagom hippa.
Dom höll varandra i handen och det är väl inget konstigt med det, egentligen.
Det var bara det att hon var rullstolsbunden. Vilket innebar att han liksom drog med sig sin flickvän. I promenadtakt gled hon fram ca 20 cm bakom sin pojkvän.
En person på arbetsplatsen ska gå i pension. Det ska skramlas till present. Men framför allt, det ska beslutas om vad för present som ska inhandlas. Personen i fråga har ett landställe och därför började trädgårdssaker diskuteras.
"-Vi kanske kan köpa en sån där trädgårdstomte...", sa en kollega.
Jag spärrade upp ögonen i misstroende.
"-Nämen, guuuud! Dom är ju gräsliga!", rasade det ur munnen på mig innan jag riktigt hann hejda mig. Herregud, människan måste skämta! Men icke sa nicke.
"-Fast det finns såna där statyer också med guldkant.....dom är jättefina..."
Den dagen jag går i pension hoppas jag att jag inte jobbar här. Och om jag jobbar här då, så hoppas jag att det inte är denna person som ombesörjer inköp av eventuell avgångspresent.
Det finns ett trevligt faktum på min arbetsplats. En av mina kollegor är hobby-konditor och lite då och då dyker hon upp här med sina bakverk. Idag fick jag således smaka på en riktigt smarrig kaka. Smördeg med dumlekola. Det låter förmodligen lika konstigt som den var svingod.
Hela gårdagen kunde jag inte publicera någon blogg.
Frustrerande värre.
Tittade på bilden i tidningen. Något kändes bekant.
Och så plötsligen slog det mig.
Ehh...när jag skulle posta den här bloggen markerade jag fältet "Titel" och fick en "rullgardin". I den fanns det lite olika saker att välja på - bland annat "giva liv för liv" - väldigt märkligt eftersom jag så vitt jag vet aldrig använt det uttrycket. Känns ju lite frireligöst. Just därför valde jag det. Trots att det inte har ett dugg med innehållet i bloggen att göra. Bara för att.
Ögonskuggan har nu antagit en väldigt röd nyans. Den har dessutom glidit en smula söderut.
Ljumskarna ömmar en smula också. Precis som det brukar göra för den där hockeyvirtousen.
Men - ångrar jag att jag var med och spelade? Nej. Inte ett dugg. Det är alldeles för roligt för några små blesyrer ska få sätta stopp.
Så de så - mamma Jen! :)
Bokstavligen.
Försökte ringa in bulan och det gick väl så där.
Turligt nog syns finnarna desto bättre.
Spelade 3 matcher idag. Kondisen är på uppåtgående. Någons armbåge i match 2 letade sig upp i min ögonvrå och gav mig en väldigt vattenfast ögonskugga i odefinierbar nyans. Kommer förmodligen bara bli snyggare och snyggare med tiden.
Det blixtrar lite framför ögonen nu. Förhoppningsvis har jag bara blivit bländad av reflexerna i bilfönstrena ute på gatan. I annat fall är jag rädd att jag snart kommer få grym huvudvärk.
Den här helgen har jag inte gjort nånting. Heller. Jo, jag har setat på balkongen och läst. Städat lite. Och nu är jag på väg för att spela lite bandy. Två veckor framåt är jag för övrigt så gott som gräsänkling och då, då, DÅ, ska jag minsan ut och rumla. Säkert. Jag lovar. Mmm.
....hur folk lyckas googla sig in på ens sida.
Kan man uttolka något av detta om sin egen person?
"drömtydning"
"travhästars namn"
och 2 stycken
"på bara rumpan"
Varsågod att tolka.
Och det serveras frukost på jobbet.
Fast i morse var det nästan så att det inte blev nåt. Förmodligen bara för att jag hoppat över frukosten hemma och var helt galet hungrig. Men, en ansvarskännande medarbetare tog på sig frukost-görar-rollen (grötrock?) och åkte raskt iväg och inhandlade det nödvändiga.
Nu sitter jag här - 6 mackor senare (3 frallor) - och smågäser. Ett äpple, en banan, en kopp choklad, en kopp kaffe och ett glas juice har också glidit ner.
Var det nån som sa att jag var måttlig?
Jag tänker inte säga ett ord vädret....
Idag är jag tillbaka på stället med de olustiga odörerna. Uuuuu...
I övrigt är allt annat också sig likt. Inklusive att jag bara vill gå hem.
Å andra sidan är det ett sånt enormt ut-över-det-vanliga persongalleri här så det borde väl vara underhållning nog. Men, när någon illaluktande person smyger upp bakom en är det svårt att känna sig road.
Dagens klagolåt; varför kan inte folk diska efter sig? och varför kidnappar dom glas och gafflar (inte knivar och skedar - det finns i överflöd)? Ska man(=jag) äta lunch vid 14:00 så bör man gilla att gräva i spaghettin med fingrarna. Blä.
Igår var jag och tittade på lägenheten. Idag tackade jag ja. Vad annat kan man göra?
67 kvadratmeter och jag blir helt drömsk. Är det ett ord?
Diskuterade med AB hur det skulle gå att bo högt över marken och ha en katt som är van att hoppa ut (nåja) från balkongen. Han föreslog at vi kunde ordna en hissanordning, men eftersom det skulle innebära att hon landar inne på ett daghem slog vi det raskt ur hågen.
Eftersom sannolikheten att jag dessutom kommer att få lägenheten är ungefär lika med 0, så har jag idag vårstädat min balkong och börjat fundera över vad den ska få för touch i sommar. Det lutar åt något vildvuxet så att den extrema insynen stävjas en smula åtminstonde.
Har dessutom varit på en av de kortare sejourerna i repan. Kreativet stod inte direkt högt i tak och suckarna var ljudliga. Molokna for vi hem, och den molokenheten tänker jag nu råda bot på med vaniljglass och ohoj chokladsås.
...de e våren, som har kommit igen, som en kär gammal vän!
På väg till påskmiddagen på söders höjder fick jag för första gången äran att promenera över den nya Årstabron. Jag har många gånger spejat mot Årsta holmar och undrat vad som göms där bakom träden. Nu fick jag äntligen min nyfikenhet stillad. Ruiner. I alla fall det jag såg.
Isen låg fortfarande, men knappast tjock, vilket någon bemödat sig att meddela för de förbipasserande på bron. Kan ju vara bra att veta om man vill hoppa eller nåt.
Vid brons södermalmsfäste hade båtentusiasterna börjat putsa på sina kära ägodelar och luften var fylld med varmkorvmedbröddoft och snattrande från både änder och människor.
Förresten.
Det känns som om det är tur att man har högskoleutbildning på mitt jobb (även om det inte var i svenska).
Ursäkta den taskiga skärpan...
Fredag:
Fick en invit om promenad, men avböjde.
Satt istället en stund på balkongen när solen behagade titta fram. Katten gjorde mig ögonblickligen sällskap. Det var dagens luftning.
Kvällen ägnades åt att se på film. Tråkigt? Jo, kanske det men vad ska man ta sig till när man börjar snegla mot sängen 17:36?
Lördag:
Började 07:00 idag. Det betyder att klockan ringde 05:30. Som vanligt gick jag till jobbet. Det är något rofyllt med att vara ute så tidigt på morgonen. Solen gnistrar, fåglarna kvitter-jublar och till och med Essingeleden verkar sömndrucken.
Hade (ytterligare) en läskig dröm i natt;
Jag skulle ut på etablisemang och träffa Å och C. "Sätt dig här", sa dom och pekade på ett bord, sen försvann dom. En servitör kom in och placerade 2 foreller framför mig - hela, ofjällade. (jag får mina fiskar kalla) Jag satt där ensam och stirrade på fiskarna, när jag plötsligt hörde ett stigande sorl från rummet intill. Jag gick runt och tittade, och då sitter alla (nu hade en till person från förr anslutit) där och äter och pratar.
I det här läget vet jag inte riktigt vad jag ska säga eller göra. "Jaha, ville du sitta här med oss kanske?"
Nä, varför det?
Tävling: 100 spänn till den som kommer på vem den tredje personen vid bordet med Å och C var.
Herregud. Jag begriper inte varför jag är så evinnerligt trött hela tiden. Vårtrött?
Hade en fullständigt bisarr och riktigt läskigt lesbisk-liknande dröm inatt;
(Känsliga kan sluta läsa här, men det vet jag att ingen av er gör.)
Jag var hos en läkare (för nåt enkelt, typ förkylning) varvid hon (läkaren alltså) smörjer in min mage med något konstigt medel som får min hud att börja bubbla. Det blir liksom som pingisbollar runt om midjan. Plötsligt så griper hon tag i mig bakifrån och sliter av mig byxorna och trycker något hårt mot baksidan av min bara rumpa. Sen slänger hon ut mig i sitt gynekologiska mottagningsrum som har stora glasrutor ut till Skärholmsgallerian.
Nån stans här vaknade jag lätt kallsvettig. Tolkningar emottages tacksamt.
Jag tycker inte jag gör annat än arbetar. Det blir lätt den känslan när man jobbar 12-21 (igår), och 11-20 (idag). Man hinner liksom inte mycket mer.
Sitter här på min plats som en robot. Andra är inte lika robotlika....."jag tycker inte jag gör annat än arbetar" får jag lust att utbrista. Sådär lite överdrivet irriterat och sarkastiskt. Men det gör jag inte, för jag är mesigare än ett stort paket messmör.
Någon på mitt jobb har en tendens att lukta extremt illa. Och jag menar verkligen extremt. Varje gång man ska ta lunch måste man först dubbelkolla så att vederbörande inte har lunch samtidigt. För det går verkligen inte att äta i samma rum som h*n befinner sig.
Ruskigt.
Dagens jag mötte Lassie: Alice Timander
Scenario:
Du går in på en pizzeria. Dom har endast pizzor på menyn (ingen pasta eller sallad eller liknande).
Vad blir din öppningsfras?
a) "Hej, jag skulle vilja beställa en pizza!"
b) "Hej, jag skulle vilja beställa en....(valfri pizza)!"
c) Något annat.....
Så träffar man den där personen som man inte träffar så väldans ofta.
Tar en promenad i solen, och så ett stopp för en kopp kaffe, och så en promenad till.
Och så kommer frågan jag vet kommer att komma, för det gör den varje gång vi ses eller hörs; "hur är det med dom och dom?"
Och även fast jag vet att frågan kommer så blir jag lite ställd. - Ehh, jaa...var ska jag börja...?
Sen svarar jag, sanningsenligt, och hon häpnar, baxnar, tror jag hittar på. "Du skojar!?"
Idag är det måndag och jag är för ovanlighetens skull ledig.
Hade tänkt ta en lång, skön, vår-promenad i solen.... Nu blir det i stället långkalsong på och en huttrande måste-promenad istället.
Vilket skit.
Men det är ju som förgjort !
Bara för att jag igår (på den trevliga middagen - tack, tack) påpekade att jag alltid har problem i min vänstra del av ryggen, har jag givetvis idag förärats med ryggvärk på höger sida.
Idag har jag fått faxplacering på jobbet. Låter säkert dubbelt så spännande som det är. Och då inser jag att det inte låter ett dugg spännande alltså. Å andra sidan innebär denna placering att jag idag, mer eller mindre, tillåts gå och dra benen efter mig. Och sånt är jag bra på.
Jag är för tillfället datorhandikappad. Det vill säga - min hemdator är paj. Eller nåt. Därför kan jag inte lägga upp bilder och bara blogga från jobbet. Dumt.
Svenskläraren i mig skriker att det är skillnad på att spara och att tjäna .
Varje dag som jag jobbar passerar jag under Essingeleden 2 gånger. Varje gång en lastbil eller liknande tungt fordon passerar ovanför mitt huvud, är det något metalliskt som skramlar olycksbådande på ett ställe.
Här är en fin bild på Essingeleden! Min dator har börjat samarbeta.
Och tänk - snön hinner knappt smälta förns blommorna kommer.
Snön behöver inte ens smälta förns bajset dyker upp. Svandammsparken är för närvarande en is-snö-bajs-täckt park.
Tänkte bara kolla mailen innan gick hemmifrån.
AB avslutad windows precis när jag ställde mig bredvid honom.
Tänkte bara kolla lite på tv medans jag borstade tänderna.
AB kom in i rummet och slog av tv'n.
Vaknade i morse med yrsel. Kändes som en riktigt gedigen bakfylla. Provade att stå på ett ben och blunda och höll på att falla in i garderoben.
Nu har den tillhörande huvudvärken satt in.
Och allt utan en droppe alkohol.
Quel malheur! (...eller nåt..)
Idag jobbar jag dessvärre.
12-21.
Roligare kan det väl knappast bli.
Dessutom är jag någon sorts ansvarig idag.
Och folk, dom kopplar och kopplar och kopplar, kunder med konstiga förfrågningar.
Och jag hittar på och hittar på och hittar på. Eller upplyser om att jag inte kan ge nån vettig vägbeskrivning i Lund.
Gu va dålig av mig.
Fick den äran att vara barnvakt åt systerns yngsta.
6 år och det mesta är "grymt". Exempelvis några hårsnoddar med blommor på som hon fick av mig; "Kolla mamma, grymt snygga!"
Sen var det pannkaksätning. För henne, inte för mig. Jag hade redan ätit.
"Kan du skära?...Jag är inge bra på det..."
"Jaha, ska det vara i nåt speciellt mönster?"
"...spela roll...", inklusive lite ögonrullning.
Cool brud som berättade att hon önskade att hon gick i 5:an (som sin storasyster) för då "får man ha smink med sig!".
Sen kom kompisen Linn över och det var dags för film i soffan. "Kalle och chokladfabriken" svenskdubbat givetvis. Fick höra hela storyn innan den inträffade; "Hon kommer att trilla ner där!", "Nu hittar han guldbiljetten!" osv. Spännande värre.
Linn påpekade dessutom att man måste hålla koll på katterna för annars biter den ena den andra. "Inte längre", konstaterade Cissi "för han har fått ett sånt där märke i örat nu."
Jaha, då så.
Efter att kompisen gått hem var det dags för film 2. "Barbie" (- eeh?. Tänk att det görs Barbiefilmer...) Den var i 3D och det krävdes glasögon. Jag som inte ser ett smack i 3D var rätt glad över att hon somnade efter 3 minuter, och jag kunde gå och läsa min bok i stället.
