Fick just en påringning.
"-Vi vill gärna jobba med dig som sminkös.."
"-Eeehh....det tror jag inte..."
Idag har vi städat balkongen. Nu är den (snart) vinterklar. Pelargonerna fick flytta upp på vinden - vi får se om dom klarar sig. Skit samma om dom inte klarar vintern där. Alternativet var ju att bara låta dom dö där ute i vintermörkret.
Apropå gårdagens foto:
http://www.colourbynumbers.org/
Man skulle ju kunnat tro att jag fått nog av promenader på ett tag efter igår, men så visade sig inte vara fallet.
Efter att ha agerat husmor på eftermiddagen med tvättning och diskning kände jag att det behövdes frisk luft.
Så jag gick en tur och fick syn på en nymodighet som jag inte sett tidigare.
Dagens tittarfråga är således; vad är det jag fotat i höstmörkret?
Vinnaren belönas endast med ära detn här gången eftersom svaret är lätt som en plätt. Tycker jag i alla fall.
Efter jobbet prommenerade jag och min hosta in till city.
Vid Södermalmstorg stod en taxi parkerad vid taxistolpen. Jag sneglade in i bilen genom bakrutan. Såg det inte lite konstigt ut? Men va fan? Har han hjälm på sig?! Det verkar ju förtroendeingivande... Gick förbi bilen och sneglade istället in genom framrutan. Det visade sig vara en stor, rund, klarblå turban. Till detta hade han matchande vit mustasch som såg ut att vara snurrade med vax. Jag antar att han hade den flygande mattan i bakluckan.
Efter detta upplyftande möte traskade jag vidare till Kungsträdgården där jag träffade en annan powerwalkare och som jag där tog en latte med. Sen fortsatte stegen mot söder där det bjöds på både mat och underhållning. Mitt i knep-och-knåp-verkstaden insåg jag att jag varit vaken i 15 timmar och att detta började bli jobbigt (för värden också kanske). Tog därför mod till mig och gled vidare ut i höstmörkret. Fast den här gången fick kommunaltrafiken stå för transporten. Benen hade för länge sen gjort sitt.
Satt i köket här på jobbet och åt av min dyra och rätt menlösa sallad.
Bläddrade förstrött i Metro från i fredags.
Jaha...Bush har återigen uttalat sig negativt om homoäktenskap. Vilka inskränkta pappskallar det finns. Själv skulle jag bli jätteglad om jag blev inbjuden till ett homoäktenskap nån gång. (Ja, alltså - kanske inte för vem som helst då...det skulle kännas lite konstigt)
Sen läser jag att de som tjänar runt 150.000:- om året får ca 400:- mer om året att leva på. Hurra. Undrars vad man ska köpa för fint för dom? Det blir svårt att tävlings-köpa-dyraste-presenten (vilket jag aldrig gör endå) med de som tjänar runt 420.000:- eftersom dom får ca 10.000:- mer om året. Kul för dom.
Sen var den givande lurren slut och det var dags att gå tillbaka in för att tjäna ihop den första miljonen.
Inatt drömde jag något så konstigt att jag i drömmen tänkte "men herregud, det här bara måste jag blogga om!"
Nu när jag är vaken kan jag inte minnas vad det var som hände och känner mig besviken.
Idag fick jag sova en timme längre men är endå trött. Och så jobbar jag med den snacksaligaste av snacksaliga. Kan bara hoppas att min trötta uppsyn och stint stirrande blick in i datorskärmen får henne att inse att det är ingen idé att försöka konversera med mig. För jag orkar verkligen inte prata gardiner och husdjur idag. Heller.
Fan vad kallt det är på morgonen nu förresten. Borde ha tagit på mig långfilsingar märkte jag 10 minuter efter jag gått utanför porten. Benen blev förvandlade till två glasspinnar. Okänd smak.
En månad efter valet har det svängt.
På DN's fråga om man ångrat sig för hur man röstade svarar hela 12% (kl.14:27 27/10) att dom har ångrat sig. Jag kan inte annat än att tycka att det är rätt tragiskt. Inte så mycket för att resultatet kunde ha blivit annorlunda (för enligt temos mätning är det ju från blått till rött som folk gått), utan på grund av det faktum att 12% inte röstat på vad dom trott dom röstade på, så att säga.
Allt färre röstar av andra än högst personliga skäl och då på specifikt personliga sakfrågor. Alltför många röstar inte alls. Jag tycker det känns som ett högst sorgligt resultat av ett välfärdssamhälle gone wrong.
Det snöar friskt i Jämtland, blåser styv kuling på västkusten och här är det jämngrått, småduggande och på sin höjd frisk bris. Än så länge. Oj, nu skiner solen....!?
Det känns på något sätt därför passande att vi i helgen ska ställa om klockan till vintertid. En timmes extra sömn mellan lördag och söndag!! Det gillar en morgontrött person som jag.
Vilka fantomsymptom kan jag kanske hitta om jag letar riktigt noga?
Funderade lite på om jag fått tbc eller lunginflammation eftersom min hosta nu är inne på tredje veckan. Den är dock en smula mer medgörlig nu. Och fortfarande har jag inga andra symptom, hur mycket jag än letar.
Tänkte att jag kanske borde läsa lite om hosta på nätdoktorn i alla fall, och jag hittade en allmän artikel med en något annorlunda uppmaning:
Låter najs.
Igår svalde jag nåt fel dessutom. Fick en hostattack som jag trodde skulle kväva mig eller åtminstonde få mig att hamna på S:t Göran med "skomakarlåda".
Vart har ZTV tagit vägen?
Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle se vad som visades på ZTV i kväll och då kan jag plötsligen inte hitta kanalen.
Tydligen kan man kolla på webben men i det vanliga digitala nätet (comhem) är den försvunnen.
Inte för att det var min favoritkanal (nähä?! ..då hade jag väl rimligtvis märkt det..) men det kändes mysko (=jag känner mig efterbliven) att den liksom glidigt ur sortimentet helt obemärkt för mig.
Å andra sidan har det väl säkert tillkommit nån obskyr kanal eller "aftonbladet-tv" eller nåt till sortimentet. Hurra....
Kanske är det helt enkelt så att "TheVoice of hiphop & RnB" har fått ta över efter pop-snörena på gamla Z.
Vem vet?
Ja, det är ju en del dagar kvar men det hindrar ju inte att man ger sig själv paket!
Två stycken faktiskt.
Har redan utsett favoriten ur det ena paketet:
De andra tröjorna i paketet var väl ok, men inte mer.
Sen har jag givit mig själv ett bokpaket med lite nytta(?) och lite skvaller också.
Läsning påbörjas förmodligen parallellt i de båda böckerna i kväll.
Så Glad påsk och Trevlig midsommar då, Ankan. (eller nåt..)
Tack tack - vad jag är snäll!
Åkte till stan. Kom ihåg att ta med mp3-spelaren. Kom inte ihåg batterierna.
På 4:an luktade det blåbärssoppa. Jag kvävde hostattacker genom att hela tiden svälja blåbärssoppan.
På Ringvägen var jag så full av mig själv att höll jag på att gå ett kvarter för långt.
Jag hittade dit i alla fall. Och hon bjöd på kyckling, gråsäl, 10-åring och dialog. Som vanligt hade vi trevligt men det hindrar ju sällan en tidig hemgång. Straxt före 21 åkte tanten tillbaka hem till de sydvästra förorterna.
När jag kom hem satt-låg (han har en högst egen stil) AB i soffan och sa att han tyckte att hans armar hade växt ännu mer. Fram med måttbandet. 35,5 cm. Hans underarmar är snart som mina smalben. Något motvilligt gick han med på ett foto. Men han kunde inte sitta still. Därför blev det lite sisådär med skärpan.
Varför är det så krångligt att vara sjuk?
Ringde vårdcentralen i ett desperat försök att få tag på receptbelagd hostmedicin men det vore ju synd om det vore enkelt att få en besökstid. Tydligen.
Man måste ringa klockan 8 på morgon (fat chance att jag är vaken då) för att boka en tid under dagen.
"-Kan jag inte få en tid i morgon?", undrade jag försynt. Men nä, det gick så klart inte.
Så nu undrar jag; kan man köpa hostmedicin på svarta börsen? Nån som vet nån som säljer? Blocket kanske?
Tills vidare försöker jag kurera mig med nät-shoping. Det funkar kanske inte på hostan men väl på humöret.
Måttlig, är ett ord som inte riktigt hittat in i AB's vokabulär.
Ska man åka utomlands; ja, då är det lika bra att åka så långt bort att man passerar datumgränsen, och helst bör man också stanna halva livet.
Ska man ut och springa; ja, då är det väl lika bra att ta en mil på en gång.
Ska man se en dvd på kvällen; Varför då? När man kan se två, eller tre...
Härom dagen ondgjorde jag mig över det faktum att vi aldrig har frukt hemma.
Låt mig bara säga; det har vi nu. Resten kan ni förmodligen räkna ut själva.
Bråken runt fjärrkontrollen hemma hos mig (oss) är förmodligen som hemma hos många andra.
Fast med en twist.
Igår kväll var det Idol på 4:an.
Samtidigt var det NHL-hockey på canal+.
Gissa vem som ville se vad...
Eftersom jag varit hemma hela dagen har AB idag använt mig som sin personliga sekreterare. I en strid ström av telefonsamtal har han gång på gång återkommit med olika kan-du-fraser; "Kan du leta rätt på ett telefonnummer...., Kan du betala mina räkningar...., Kan du kolla vart man kan köpa..., Kan du kolla vad en fax kostar..."
Eh va?
En fax?
Då visar det sig att en kompis (anställd, om vi ska var noga) till honom vill ha en fax. För personligt bruk.
"Eh, det funkar inte att maila..?" undrade den försynta sekreteraren, men nej.."hon har mycket papper säger hon..."
Jag kan förstå ett företag som kanske behöver en fax, men en hemmafax måste ju vara lite som att idag köpa en kamera som man måste använda filmrullar till.
Eller är det bara helt retrocoolt att köpa fax, och jag är helt sjukt osynkad med inne- och utelistan?
Om jag skulle få en krona för varje gång jag hostat den senaste veckan skulle jag vara miljonär.
Det är verkligen riktigt tråkigt att vara sjuk. Och jag är inte ens sjuk. Och det är nästan ännu tråkigare.
Dag-tv har fått en trogen tittare i alla fall. Igår såg jag exempelvis hela "Karl-Jans änglar".
Fast var har alla Jenny Jones och Jerry Springer tagit vägen när man behöver dom?
"Lyckochansen" och "Pussel" skulle jag inte ens att se under hot. Jag verkligen avskyr lekprogram i alla former. "Stadskampen" exempelvis, herregud!
Nä nu har jag klagat klart. Om jag inte håller käft snart så blir väl tv-guden arg och stänger av tv'n för alltid. Och det gör ju knappast min tillvaro skojjigare för tillfället.
Att någon ens lyckas få in den där Zoltan på den här listan är för mig helt obegripligt.
Att han sen lyckas få 11% av rösterna måste vara för att han blir betraktad genom blågula glasögon.
Personligen tycker jag han är en lika stor cherrypicker som Etoó. Snubbar som har foten på rätt ställe i rätt ögonblick och får oförtjänt mycket cred för det.
Thierry Henry däremot förtjänar sina 17%. Lätt.
Snodd från Expressen.se 2006-10-11 vid 14-tiden.
Nähä.
Så blev man inte sambo på riktigt i alla fall då.
Jag som just börjat vänja mig vid tanken.
Speciellt tanken på mer klirr i kassan.
Men men.
Tanken var ju i alla fall förberedande på något sätt.
En föraning om att man kanske inte drabbas av totalpanik om det(/när det?) blir aktuellt igen.
Alltid nåt.
Det gör det ibland.
Något så gammalmodigt.
En person efterlystes och sånt brukar ofta få mig att bli lite kall (nån-stackars-hulda-84-som-är-senildement eller kalle-4år-försvunnen-från-lekplatsen).
Den här gången spreds dock ett lätt leende över mitt ansikte, vilket antagligen bevisar min totala nollkänslighet. Personen beskrevs nämligen som; 25 årig man, 150 cm lång, kraftig kropsshydda och med freestyle-stora-hörlurar.
Har dragit på mig någon typ av semi-förkylning. Den innebär i princip inget annat än hosta eftersom det kittlar i halsen. Inte ont i halsen, ingen snuva, ingen feber. Kanske lite orkeslös?
Varje gång jag hostar tänker jag dock att nu är det nog endå klippt - för jag varje gång hostan tar mig (ca en gång var 20 sekund) så känner jag mig endå febrig. Men det kanske har mer att göra med att jag nu hostat i ca 3 dagar och mina magmuskler är kraftigt ansträngda och att jag därför får träningssvettning varje gång jag hostar.
Låter det troligt?
Träffade henne i Slussen. Bestämde oss rätt snabbt för att middagen skulle bli wokade nudlar.
Riktigt gott var det.
Men det var något konstigt.
Hissmusiken (musiken-som-får-en-att-bli-hungrig?) i bakgrunden började äta sig in i skallen. Kom efter en stund på varför.
Det var en enda låt som rullade - om och om och om och om och om....igen.
Nån typ av instrumentalversion av en Chesslåt. Till slut blev det helt absurbt.
Väl hemma insåg jag att jag nog nånstans i kassettsamlingen (det är såna här gånger man inser att man är gammal) kan tänkas hitta Chess - för jag måste ju komma på vilken av låtarna det var....
Efter en stund gav jag upp. Ni får hålla till godo med vetskapen om att det var en Chesslåt, liksom.
Men jag hittade andra grejer.
Samma hon har nån gång för länge sen förärat mig lite blandade band.
Musiken var givetvis skitbra - men kassettfodralen gick inte av för hackor dom heller!
Jajjemän!
Notera titeln på Dansdepartementet...
Och så en gammal favorit faktiskt!
Jag och min pappa har vid ett flertal tillfällen bestämt oss för att åka ut på landet för att dra undan en massa ris (efter busk- och trädklippning).
Varje gång vi prel-bokat har vi avblåst eftersom väderleksrapporten kvällen innan har visat ett stort grått moln och ruskprickväder.
Till slut tänkte vi att "ämen det säger dom ju hela tiden - och sen blir det bra!".
Så vi bestämde oss för att åka ut....igår...
Det spöregnade ju förvisso inte (där ute), men det var nog den sämsta dagen av alla presumtiva dagarna vi avbokat.
