Tänk. Jag hade betalat alla mina räkningar, fast att jag trodde att jag missat något så väsentligt som hyran (allt pga av min datorns plötsliga-internet-död).
Nu måste jag bara tvinga av AB ett gäng tusenlappar. Brukar förvisso inte vara något större problem.
Usch vad jag tycker illa om att betala stora klumpsummor (i det här fallet av räntekostnaden för ett lån). Jag undrar fortfarande varför det inte går att betala båda lånen varje månad (så man slipper klumpsummorna) i stället för som nu betala ett av dem bara var tredje månad.
Det var den tredje månaden nu. Inte ett dugg kul.
För att kunna fixa det här med internetbanken var jag tvunget att besöka irl-banken.
Inne på banken fick jag sitta och vänta på min tur i en hel oändlighet. En kassa var öppen och givetvis behövde damen som just blev expedierad veta precis allt som går att få reda på hos en bank. Jag mentalsuckade, inte för att jag hade bråttom utan för att jag var rädd att jag skulle få en fullständigt vild hostattack precis när som helst, vilket i sin tur skulle tvinga mig att avvika innan ärendet var uträttat.
Bredvid mig satt en man i kamoflagekläder och kommenterade samma scenario;
"-Men asså...kom igen nu ra...!". Man kunde riktigt höra vad han tänkte om folk som kommer in på banken och tog upp hans/bankens tid med konstiga frågor. Han pustade, suckade och tuggade oupphörligen på nån typ av knastriga karameller/tabletter också, vilket gjorde mig en smula illa till mods. Någonting i hans militanta utstyrsel fick mig att undra om det inte eventuellt kunde finnas en AK47 inblandad någonstans, och att den skulle flyga upp med ett ryck om inte damen med 1000 frågor snart gav sig.
När det blev kamoflage-mannens tur spetsade jag öronen;
"-Tänkte kolla om det kommit in pengar på kontot......Jag har internetbank också..."
"-Internetbank....hur menar du då...?", frågade kassörskan lite försiktigt.
"-Ja, asså....kontot är kopplat till internetbank också!"
"-Eh, jaha...men då kan du ju gå in där och titta själv..."
"-Jaha! Oh fan. Det var bra. Tackskaruha!"
