Tunnelbana

Det är något med mig och tunnelbanor.
Jag har ingen aning om vad grejen är riktigt men jag har återkommande drömmar om tunnelbanor. Och då oftast obehagliga såna. Typ, jag är i en trång tunnel och hör hur tunnelbanan kommer bakom mig och jag har ingenstans att ta vägen.

I natt var det dags igen. Den här gången hade jag förirrat mig ut på nån typ av parkering (trodde jag) när jag plötsligt hör ett signalhorn och sen swishar tunnelbanan förbi precis intill mig. Med ca 10 cm marginal alltså.
Efter en stunds letande hittar jag i alla fall själva plattformen och får sen hoppa från en snövall och in i tunnelbanan. Det är tydligen bra snöröjning även i mina drömmar.... Inne i tåget sitter sätena längs med väggarna som i tunnelbanan i London, men jag betvivlar att jag faktiskt är i London. Snarare Svedmyra eller nåt annat lika upphetsande.

Inatt drömde jag också att jag var på ett bibliotek när en gammal kompis plötsligt kommer fram till mig. Vi pratar lite och sen säger hon plötsligt att hon ska gå, och jag säger att vi kan göra sällskap eftersom jag också ska gå. Men se det ville hon inte alls. "Nej, jag går helst själv...." Undrar om jag luktade illa?

Tja...

Oftast hatar jag det, men ibland är det ju rätt trevligt att ha fel....
Sista minutrarna stod jag upp och skuttade.
Kan ju så här i efterskott poängtera att jag faktiskt trodde på Sverige innan OS. Sen när turneringen kom igång blev jag mer och mer tveksam.
Alltså. Man ska lita på sin instinkt.

Efter denna pärs var jag rätt slut, men strong som man är åkte man och spelade lite innebandymatch i alla fall. Resultatet blev en vinst och en oavgjord samt en lårkaka för mig. Det hade varit smarrigare med rysstårta.

Är det förresten nån som vet vad en gildhjäte är?

Konsten att uttrycka sig

Har idag inlett en något intensivare period av arbetssökande.
Det jobbigaste är att det nu för tiden blir alltmer vanligt att man ska fylla i formulär som utformats av arbetsgivaren. "Mitt CV" - typ. Det tar sån jäkla tid, och då exercerar jag endå copy-and-paste-tekniken kominerat med alt-tab-tekniken i extremfart. Tycker jag själv i alla fall.

Jag inser att jag blivit gammal när jag måste scrolla för att komma åt de årtal då vissa av mina anställningar avslutades.

Jag har dessutom insett att det är en svår konst att vara lagom formell, lättsam utan bli inställsam, intressant utan att verka lida av narcissism, och som kronan på verket; korrekt utan att bli byråkratisk och torr.


Tänk om jag dödar allt eventuellt intresse genom att vara just narcissistisk utan att själv inse det! Eller supertorr, eller värsta smörpaketet!

Jag inser just att min självinsikt är fenomenal....
Jag har verkligen ingen aning.
Ve och fasa!

Uthyres

Alldeles nyss hittade en kollega här på jobbet en något annorlunda annons på blocket.
Kanske ett tips till nån som i bland påstår sig vara evinnerligt trött på sina fyrfota vänner.

Sportfåne

Det finns en del saker jag inte förstår hur mycket jag än försöker.

1994 tog det svenska herrlaget i fotboll bronsmedalj i VM.
En riktig bedrift.
Det firades med dunder och brak när laget kom tillbaka till Sverige.

Härom dagen vann svenska hockey-tjejerna silver i OS.
Det är också en riktig bedrift.
Men svenska ishockeyförbundet "firar bara guld", minsann.

Det är tydligen skillnad på skit och skit.
Eller kanske, det är skillnad på snopp och inte snopp.

Fattar inte varför dom inte passar på att fira en svensk framgång. För i det här OS'et lär det ju inte finnas nåt annat och fira i hockeyväg.....dessvärre.

Får jag gå och lägga mig snart?

Hur kan man vara så trött som jag är idag?
Kanske skulle det kunna bero på kraftig blodförlust, även om det är troligare att det beror på att jag (som vanligt) blivit väckt vid fel tidpunkt. Det där, har jag kommit på, är viktiga grejer. Det kan handla om en halvtimme hit eller dit. 07:30 = dödstrött hela dan. 07:00 = pigg som en mört.

Idag går i alla fall hela jag i slowmotion och tankarna går nästan baklänges, så segt är det.
Ironiskt nog sitter jag idag dessutom med arbetsplatsens i särklass segaste dator.
Varje gång det ringer känner jag mig tjurig eftersom det innebär att jag måste sträcka ut armen. Varje gång jag svarar kommer endast ett gutturalt läte. Men, ingen verkar hittills ha missförstått vart de kommit - eat that telecoaching!

Väderleksrapport

Nu får faktiskt våren gärna komma.
Jag avskyr halvväder.
Fast när jag tänker efter kanske halvväder passar mig rätt bra.
Lite som mitt liv. Ingenting av någonting.

I en annan del av världen

Härom dagen tittade jag och AB på "Malmvägen" för första gången.
".....,förståru?"
"............,förståru?....,förståru?"
AB och jag tittade på varann i soffhörnet...
Eeeehh...?..naaeeee...
Jag tror aldrig Sollentuna (Rinkebysvenskan) känts så avlägset som just då.

För ett par veckor sen utbrast en väldigt trevlig och glad arbetskollega orden..."....jag tycker så mycket om vårat arbete och jag är så stolt över det här stället!" Jag sökte instinktivt efter ironin i hennes ansikte, men den uteblev fullständigt, och jag insåg att vi inte ankrat i riktigt samma farvatten.

Idag när jag gick hem slog det mig att Liljeholmens stadsdelsförvaltning och invånarna (förmodligen inte bara jag) inte har samma uppfattning om huruvida det har snöat eller inte. Stadsdelens snöplogning består nämligen i att befolkningen själv plogar sig fram genom en närmast potatismosliknande substans. Jag undrar bara; var är köttbullarna?

Summering av senaste dagarna

I torsdags hade jag en släng av ADHD.
På dagen var jag med AB på gym och tränade. På kvällen var jag med Gässen och spelade innebandy. Resultat: lördag morgon har jag fortfarande fantastisk träningsvärk.

Har idag konstaterat att jag inte kan annat än tycka att skånska är svenskans fulaste dialekt. Jag vet, och struntar fullkomligt i, att den har fått någon för mig oförklarligt uppsving i populäritet. Den är gräslig.

Idag jobbar jag med världens mest pratglada människa. Och jag är trött. Det är ingen bra kombination.

Inget norrländskt påbrå

Inatt drömde jag att jag och AB var och tittade på en massa lägenheter och hus i betydligt större format än det lilla krypin vi förfogar över nu. Jag var till en början väldigt entusiastisk inför åsynen av flera rum och stora ytor. Det var dessutom inte så mycket dyrare än det vi redan betalar.
Allt verkade jättebra tills jag upptäckte att vi var i Sundsvall.
Miii, che paura!

Obstinat

Har haft två dötrista dar på jobbet. Det är trist att vara där, men det är nog ännu tristare att vara där utan det finns nåt att göra. Nu är jag i alla fall ledig i två dar. Mycket trevligare.

Idag hade jag en coaching-person bredvid mig på jobbet som skulle lyssna på mina samtal och hjälpa till att förbättra min telefon-pratar-teknik. Efteråt sa hon; Du har hållit på med det här rätt länge va? Det hörs. Du är väldigt proffsig." Men så bra. Det enda hon ville att jag skulle ändra på var att hon tyckte jag skulle säga "Välkommen till .... det är ....!"
Fyll i erat företagsnamn på första ... och erat eget namn på nästa ... så förstår ni hur troligt det är att jag kommer att känna mig bekväm och oironisk med att svara det. Jag hävdar bestämt (och kommer fortsätta med det tills jag blir blå i ansiktet) att jag fullkomligen struntar i om nån svarar "Väääälkåmmen till TELIA de e Svenne-Lotta!" de gånger jag ringer dit. Låter ju neurotiskt och frireligöst.

Från det ena till det andra.
Har fått så där äckligt ont bredvid ena (vänstra) skulderbladet och upp mot nacken. Har därför långtgångna funderingar på att beställa tid hos naprapaten i Nybohov.

50-årsfest

Igår lördag var det så dags för en tur till AB's anförvanter ute i spenaten. Hans syster fyllde år och det bjöds på fantastisk god middag (italiensk buffé) och en massa rötjut, kaffe och tiramisu.
Inga av hennes väninnor var med - den festen kommer senare - utan detta var endast en middag för familjen. Kändes väldigt märkligt att tillhöra just familjen, eftersom jag nästan aldrig träffar dom.
Hur som helst, familjen är i princip en samling konstnärer, på ett eller annat sätt. AB's systers man är illusionist, hans pappa konstnär, hans systers man jobbar med teater. Övriga är allmänt konstitresserade, musicerande eller rent av andliga utöver det vanliga. Detta innebar att det till varje present tillkom ett litet uppträdande. Det spelades kornett och munspel, det sjöngs sånger, det lästes flera dikter, givetvis hölls flera tal osv.

AB hade i all hast skrivit "Grattis syrran, från brorsan" på ett kort som överräcktes med blommor och present. (Jag fick påminna om att vi borde ha blommor med oss.)
Det blev lite underligt när hans syster frågade om jag var med på presenten (frågar man det när två personer kommer i sällskap och överräcker present?), och AB säger "näää...." Förvisso var det rent ekonomiskt sant, men hade han varit med mig till min syrra och hon frågat det (vilket jag inte tror hon hade gjort) så hade jag nog bara sagt "ja visst", för att undvika den olust som flög genom rummet. Nu verkade inte hans syster bry sig ett dugg om det, men uuuuhhh....det kändes dumt. Jag skulle gärna varit med på presenten om AB bara frågat.
Är det bara jag som tycker det är en rätt konstig fråga?

Lång dags färd mot natt

Upp klockan 04:15. Det är skrämmande tidigt.
Trevligt med reguljärflyg. Man behövde inte trängas så förskräckligt.
Kanske inte lika trevligt med fulla dalmasar på väg till en "stuga"(jo men asså dom sa verkligen det) på Las Palmas... En av dom var så satans högljudd. Och det är ju helt horibelt att man kan vara astankad klockan 08:30 på morgonen!

Dagen förflöt i maklig takt och trots en i stort sett sömnlös natt höll jag länge rak kurs. Fram till efter middagen.
Runt 17:00 åkte vi in till Köpenhamn för att äta. Men först skulle vi hitta en "fantastisk ostbutik" som vi hört talas om sen planet lyfte på Arlanda. Och vi gick. Och vi gick. Och vi gick.



Och vi hittade inte.
Middag blev det i alla fall. Grillbuffé i Nyhavn.



Riktigt gott faktiskt. Och så drack jag en öl. Och det var då det hände....
Tröttheten kommer över mig som betong.
Väl på Kastrup ville jag bara hem. Och så var planet försenat.



När vi till slut fått kliva ombord var vi alla så trötta att vi bara skrattade. Åt allt.
Kom hem 00:30.
Idag gick jag upp 07:30.
Inatt kommer jag nog sova rätt gott.

En lille en

I morrn bitti - tidigt - bär det iväg till Smörrebröland.
I morgon kväll - rätt sent - återkommer jag till det snöiga hemlandet igen.
Har ingen aning om hur jag ska överleva hela dagen som utspelas emellan dessa två tidpunkter. Och på gröt-språk dessutom.

Funderade länge men jag tror jag lämnar alla mina nidbilder på olika religoner hemma. Känns inte klockrent för tillfället.

Det börjar arta sig

Var i Kungens kurva idag. Bland annat på IKEA. Herregud va folk det va!
Stog i max-5-varor-kassan hur länge som helst. Tänk att folk har så evinnerligt svårt att räkna...
Eller kanske alternativt - va synd att man själv kan räkna. Annars skulle man ju stå där lyckligt ovetande om personerna framförs trettisjutton varor.

Efter det bar det av till sladdarnas universum. (I think they can multiply....)



Bilden är en smula skev men, men..... Det är nästan rätt proportioner i alla fall.




Nytt digitalt mixerbord, och nybyggda rack/bord. Finner det digitala bordet mycket roande eftersom det har motoriserade reglar. Alltså - reglarna far fram och tillbaka helt av sig själv. Typ.
Och så lite annat nyfixat också.
Blir nog fint när allt är klart. Nu är det snart bara städningen som återstår. Jösses så kul.

Skeppohoj

Fick trevligt besök igår efter jobbet.
En sallad skapades. En flaska rötjut avnjöts.
Resten fick munlädret stå för.
Besöket var, för omväxlings skull och trevligt nog, kvar enda in till midnattens timma. Inte alltför vanligt i min bekantskapskrets. Vet i och för sig inte om det var för att vi hade särdeles trevligt eller om vederbörande bara inte kunde ta sig ur soffan. Jag hade i alla fall trevligt.

På arbetet är ett nytt projekt sjösatt.
Med kraftig slagsida lämnade vi hamnen i onsdags.
Dessvärre blåser det rätt kraftigt på sjön också. Vi har nog tagit in en hel del vatten och länspumparna går för fullt. Tyckte jag såg en råtta hoppa igår...
Till allas stora förvåning (näe, kanske inte egentligen) har inte matroserna fått någon egentlig utbildning på det nya programmet som installerats/integrerats, och resultatet kan därför närmast liknas vid att efter 2 timmars muntlig genomgång av vad en bil är, helt enkelt bli tilldelad ett par Volvo-nycklar och ett glatt "Ja men lycka till då! Ta höger på Sveavägen...."
Jag svängde förmodligen just vänster.