50-årsfest

Igår lördag var det så dags för en tur till AB's anförvanter ute i spenaten. Hans syster fyllde år och det bjöds på fantastisk god middag (italiensk buffé) och en massa rötjut, kaffe och tiramisu.
Inga av hennes väninnor var med - den festen kommer senare - utan detta var endast en middag för familjen. Kändes väldigt märkligt att tillhöra just familjen, eftersom jag nästan aldrig träffar dom.
Hur som helst, familjen är i princip en samling konstnärer, på ett eller annat sätt. AB's systers man är illusionist, hans pappa konstnär, hans systers man jobbar med teater. Övriga är allmänt konstitresserade, musicerande eller rent av andliga utöver det vanliga. Detta innebar att det till varje present tillkom ett litet uppträdande. Det spelades kornett och munspel, det sjöngs sånger, det lästes flera dikter, givetvis hölls flera tal osv.

AB hade i all hast skrivit "Grattis syrran, från brorsan" på ett kort som överräcktes med blommor och present. (Jag fick påminna om att vi borde ha blommor med oss.)
Det blev lite underligt när hans syster frågade om jag var med på presenten (frågar man det när två personer kommer i sällskap och överräcker present?), och AB säger "näää...." Förvisso var det rent ekonomiskt sant, men hade han varit med mig till min syrra och hon frågat det (vilket jag inte tror hon hade gjort) så hade jag nog bara sagt "ja visst", för att undvika den olust som flög genom rummet. Nu verkade inte hans syster bry sig ett dugg om det, men uuuuhhh....det kändes dumt. Jag skulle gärna varit med på presenten om AB bara frågat.
Är det bara jag som tycker det är en rätt konstig fråga?