Jag är såååå modig

AB är bortrest och jag är gräsänka.
Och plötsligt kommer alla demoner på besök.



Natten började med att jag trodde katten dog. Hon suckade onaturligt (tyckte jag) djupt och jag gick upp för att undersöka. Hittade henne liggande på sidan i soffan. Blicken var glasartad. Jag klappade lite på henne. Ingen reaktion. Hallå?! Katten??! Lyfte på hennes huvud. Hjärtat började bulta. Hon kändes helt livlös. Men så reste hon på huvudet och tittade på mig som att, men hallå det är ju sjukt dåligt väder jag ligger och tittar ut på, och jag försöker sova.

Med adrenalinet rasslande runt i kroppen gick jag och la mig igen.

Booom! - det lät som om någon hoppade in på balkongen...upp och kika. Jag har fortfarande ingen aning om vad det var.

Plånk! - det här ljudet (också från balkongen) har jag nu på morgon härlett till att den utställda julgranen ramlade i blåsten.

Och så lite allmäna skrapljud på det.

Gud, jag är sååå modig.