Förtydligande och Förlåt

Eftersom jag förklarat för en person haken med varför jag inte berättar om hemligheten, så är det väl inte mer än rätt att jag gör det för övriga också.

Ärligt talat så var min första reaktion att ringa alla jag känner och berätta omedelbums, bara för att få synpunkter, fördelar / nackdelar, ja eller nej, nej eller ja, Finkel and Einhorn, Finkel and Einhorn.
Och någonstans där skrev jag bloggen.

Sedan slog det mig.

För ett tag sen, ett par månader sedan kanske, insåg jag att jag i hela mitt liv lyssnat på andra. Att jag hela tiden tagit beslut utefter vad andra har tyckt. Aldrig någonsin (häftig överdrift, men det är endå tillräckligt för att jag nu börjat ifrågasätta mig själv) har jag tagit beslut som jag själv egentligen beslutat. Jag har varit en velputte som tackat ja till saker jag egentligen borde avstått, och stått över andra saker som jag egentligen borde tackat ja till, bara för att min omgivning har kommit med råd. Alltså, det har förmodligen egentligen inte varit något fel på råden (jag tror ingen vill mig illa eller så) men dom har kanske inte bara varit rätt för mig.

Så den här gången ska jag besluta själv. Så att jag kan se mig själv i spegeln utan att bara se ett stort hål i stället för ansiktet.

Sist men inte minst; Förlåt för att jag startade ett sånt rabalder. Jag fick second thoughts så fort jag tryckt return. Jag kommer att berätta. I nästa vecka. För det är en sak jag måste göra först.


Fuck. Nu kommer jag få second thoughts över den här posten också.... För att jag får det att verka som något större än det är.
Oh well....