+2 dagar, -2 kilo

Jojo. Så kan det gå.
Jag har inte haft maginfluensa (eller någon vinterkräksjuka eller var man nu föredrar att kalla det) sen jag gick i skolan tror jag. Hade helt enkelt börjat tro att jag inte kunde drabbas. Att jag tillhörde de lyckligt lottade.
Alternativet är ju att jag blivit matförgiftad eller fått salmonella, och det kanske inte är så troligt.

En sak är säker.
Jag tror det kommer dröja årtionden innan jag ens kan tänka på pasta carbonara (faktum är att jag mår illa av att skriva det här). Inte heller bacon kommer att få det lätt i mitt kök framöver. Ingen jätteförlust kanske.

Någonstans i en yrselattack på soffan hörde jag någon stå under min balkong och prata i telefon. Entoningt. Till slut blev jag irriterad och tänkte att men va fan måste han stå här och humma?!. Sen vaknade jag liksom till och insåg att det var katten som snarkade.

I en annan, ytterst otrevlig yrselattack i sängen blev jag plötsligen full i skratt när jag kom att tänka på Humle & Dumle (jag & AB) på IKEA härom dagen. Diskussionen gällde vem som betalat vad och vem som var skyldig vem vad.
Jag är extremt dålig på huvudräkning. Och jag menar verkligen extremt. 35+46 är lika med...ehh....typ..eeehh... AB däremot är rätt duktig på det. Eller...?
Hur som helst. Jag låg där i yrseln och kom plötsligen ihåg vår diskussion;
"-...men asså, vi ska dela på 190:-..."
"-...ok...ja, det stämmer säkert..."
"-...och hur mycket är hälften av 190:-?"
"-..ööh..80!"
"-Precis! Här är en hundring."

Gud, ge mig ett jobb med ekonomiansvar. Jag verkar ju född till att försnilla pengar.