Från sjukstugan

Idag var det konferens på Fjäderholmarna.
Jag kom så långt som att ställa klockan på 06:30, vakna, ta tempen, och sen somna om.

Jag fattar inte varför jag ens tar tempen såna här gånger. Det är egentligen helt uppenbart för mig att jag inte kommer att kunna pinna iväg till tunnelbanan i ottan och sedan vara i farten hela dagen. Det är som att jag måste övertyga mig själv -"det känns inte som om det här kommer att gå, fast jag kanske simulerar?" - 37,9. Ok, legitimt.

Och nu sitter jag här och mår rätt hyfsat och undrar om jag inte borde ha åkt ändå, trots mina 37,9. För, hör och häpna, jag (till skillnad från alla kontorsråttor som kanske har lite för mycket av möten och konferenser) hade gärna varit med på det här evenemanget.

Fast i nästa sekund inser jag att det inte är schysst att komma när man har 37,9.
Det är ju faktiskt bland det värsta jag vet - folk som kommer sjuka till jobbet. Dessutom vet jag vad det brukar innebära för mig personligen också - en vecka till med feber och hosta. Inte ett dugg attraktivt.