Diplomatis

Jag har utvecklat en förkärlek för att tugga is.

Jag vet inte riktigt när det började men när det väl gjorde det barkade det iväg rätt snabbt.
Till en början försökte jag dölja mitt behov. Jag smygåt is när AB inte var hemma. Men efter ett tag gick det inte att stå emot länge. Begäret blev för stort.
Det är illa nu. Jag riktigt längtar tills att drickan är slut så att jag, utan att verka alltför konstig, kan börja knapra på isen.
Sen kom jag på att jag hade isglassformar hemma i en låda. Dom går nu på högtryck. Jag skyller på att jag har ont i halsen och det svalkar skönt. För det gör det faktiskt. Men det är långt i från hela sanningen.



Apelsinis