Besatt

Idag aggerade jag chef för första gången.
Och jag var så positiv, och framåtblickande, och full av inspiration, och utstrålade trygghet, och det här ska vi lösa, och en för alla och alla för en, och det kan bara bli bättre, och alla ska få vara med och hjälpa till, och det finns lösningar på allt, och att sätta individen i centrum, och ja-ha-haaa-da!, och och och ... Jag saknar plötsligt ord för mig själv.


Vem bytte ut mig mot mitt övertrevliga, överentusiastiska alterego i morse?