Perspektiv

En mammaledig kollega kom upp på jobbet med sina 3 barn mitt i min lunch.
Den yngsta är bara någon månad gammal. Dom andra någonstans mellan 5-8 skulle jag gissa.
Medans hon klädde av alla overaller pratade vi lite ytligt. Just den här personen tycker jag rätt bra om (jag tycker bra om de flesta, men just henne har jag alltid tyckt lite extra bra om) men endå är jag rätt dålig på att kallprata.

"Jaha, och hur lever livet annars da?", frågade jag lite glättigt, efter att vi först avhandlat det yngsta barnets alldeles fantastiskt blonda kalufs.

"Det är faktiskt inge vidare. Egentligen är det riktigt jävligt just nu..", sa hon och jag hann tänka - kolik?, hela familjen har haft vinterkräksjuka (och här sitter jag och äter..)? - innan hon fortsatte; "Min man, barnens pappa, har fått en aggressiv typ av cancer så det är lite jobbigt just nu."

Perspektiv.