Mmmm

Ny eftermiddagsfavorit från Marabou: Dubbelnougat.
Himmelsk. Speciellt med en kopp (välbehövlig) kaffe.

Idag är en (annan) snacksalig kollega sjuk. Detta resulterar i att det är lungt och sansat på platserna bakom min rygg. Det småpratas lite, men inte som när hon är här, på långa vägar. Då hörs dessutom bara hon, och jag tycker oftast allmänt synd om den som har "hamnat" i hennes våld. Varje dag, olika personer, samma historier.
När jag funderar en stund nu inser jag att det faktiskt borde vara mest synd om mig. Jag hör ju samma storys dag efter dag. Å andra sidan behöver jag ju inte le och säga "jaha ja", med jämna mellanrum. En klar fördel.