Eulalia

På mitt jobb tenderar man att ganska ofta känna sig som en liten vit kanin på ett fält framför en arkebuseringspluton. Man hoppar runt dagarna i ända för att undvika alla skottsalvor som avlossas mot en. Det här studsandet gör att man därför ofta är ganska spänd och har kort stubin.

Med detta i åtanke är det kanske inte så konstigt att man emellanåt ruttnar totalt och säger eller gör något mindre väl genomtänkt. Det är liksom rätt svårt att alltid vara på topp.
Det är också med denna vetskap i bagaget som jag har full förståelse för att någon den senaste veckan, på "frågan";
"-JAG SKA PRATA MED DIN CHEF!! VAD HETER DU??",
utbrast;
"-ÅSA-NISSE!!", och drämde på luren.

Jag antar att ledningen inte riktigt lider av vit-kanin-syndromet eftersom det dagarna efter (tydligen, jag har inte fått något) dök upp ett surt mail med en uppmaning om att Åsa-Nisse ska ge sig tillkänna.

Det här får mig osökt att tänka på en svunnen tid där någon (inga namn nämnda) också uppmanades att träda fram efter en mindre lyckad incident (egentligen jättelyckad!!) på temat "Satsa på dig själv. Runka i motvind."

Nu återstår att se om Åsa-Nisse kommer att träda fram. Tills dess är h*n min tillfälliga idol för lyckat namnval.