Dåtid och nutid blandas ihop en aning när man på vägen hem från jobbet (idag) stötte ihop med "pansarvagnen". Han mumlar sig fortfarande fram här i livet verkar det som.
Är en av de lataste personer jag känner. Försöker oftast göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Funkar inte så där jättebra då jag dessutom lider av själslig rastlöshet. Resultat blir nån sorts panikartad koma.
3 kommentarer:
Men, lever han!? Jag förflyttades raskt till min barndom.
Barfotacyckelmannenmedhund?
det är min mamma som döpt pansarvagnen. Han är en stor farbror som vaggar när han går och pratar mumlande för sig själv.
Skicka en kommentar