Snö, snö, snö...

Det är fantastiskt vackert ute! Riktigt Jenny Nyström-väder. Synd att man inte äger ett par långfärdsskidor. Då skulle jag nog gjort slag i saken och givit mig ut och kavat lite.

I tisdags, när det var 10 minuter kvar till landning, insåg jag dessutom hur enormt vackert Sverige är från ovan - även på vintern och i dis. Världen under oss var täckt av lätta moln och genom dessa strålade stadens ljus mot himlen. Det hela resulterade i ett otroligt vackert guldskimmer. Nä, jag är inte äns ironisk nu. Det var nästan tårögande (nytt ord? kom på det nu).

Inte alls därför, utan snarare trots ovanstånde ovationer, publicerar jag här nu ett par sommarbilder från ett land långt långt borta. Här har dom troligtvis aldrig sett snö (?), men inte heller regn sedan -98. Och det finns nåt tjusigt och vemodigt även i det här vidöppna, karga landskapet. Tycker i alla fall jag.