söndag, januari 08, 2006

Dag 3 av 5 möjliga

Tja, det går ju i alla fall framåt.

Idag roar vi oss med att berätta episoder ur det verkliga livet för varandra samt diskutera internationell politik. Med mera.

Fick just berättat för mig en av episoderna i den tidigare kategorin, avdelning lyteskomik.
Vi har här på arbetet två personer som sitter i elrullstol. Tydligen hade den ena personens permobil, härom veckan, löpt amok. Spaken för att "gasa" hade tydligen hängt sig varvid rullstolen inte bara kört in i ett bord utan sedan även forstatt framåt med möblemanget i riktning mot balkongdörren. Är det fel på mig som finner detta fantastiskt roande? Är det sånt som man inte bör skratta åt? Fast grejen är den att jag inte skrattar i löndom utan skulle nog ha skrattat högt även om jag varit närvarande när det hände och jag misstänker att den rullstolsbundne inte skulle tagit illa vid sig. För det är ju inte honom jag skrattar åt, utan den absurda situationen.

2 kommentarer:

Catherine sa...

jag skrattar högt för mig själv när jag läser det du skrivit iaf. Det är ju vansinnigt roligt

den timide sa...

Det är vansinnigt roligt, till och med den rullstolbundna måste ha skrattat, åtminstone i efterhand