Hoppsan

Denna morgon bjöd på en överraskning, och sånt är ju alltid trevligt. Speciellt när överraskningen dessutom är trevlig, och inte bara överraskande.
Mitt ångestladdade examensarbete verkar lida mot sitt slut - vilket i sin tur innebär att jag snart kan sluta lida.
Den känns dock inte som om arbetet är ens hälften så fantastiskt som min floskelfrustande handledare verkar vilja ge sken av. Personligen tycker jag faktiskt - hör och häpna - att det hade varit fantastiskt intressant att få åsikter, eftersom jag är rätt säker på att det hade kunnat göra en medioker uppsats utan röd tråd till något läsbart.
Men varför klaga? Huvudmålet är ju (snart) uppnått och jag kan återgå till att glida runt i tillvaron.