Much ado about nothing

Det var fullt pådrag inför första sprutan.
Jag jobbar till 21:00 i kväll (grattis mig f.ö.) men vi beslutade att jag skulle springa hem en sväng till kl.18:00 så att vi med gemensamma krafter kunde ge den första, skälvande, injektionen. Vi har ju trots allt med arga katten att göra....

Jag gick med stormsteg hem. AB väntade nervöst med en spruta.
"Du får sköta sprutan.", bestämde han tämligen omgående och satte sig med katten i knäet.

Jag mätte upp insulinet, och.....

....stack henne i nackskinnet och....

...vips så var det över.

Jag tror inte att hon märkte ett dyft. Hon tittade frågande på oss innan, under, och efter, sticket.

Själv luktar jag svett idag. Charmigt.