No more

I nästan hela mitt liv har det funnits någon som man ska försöka blidka. Någon vars pipa man försöker dansa efter. Man balanserar och krumbuktar och försöker passa in efter bästa förmåga. Ibland tvingar man sig utanför sin box bara för att slippa bråk och sura miner. Och så tar man ett felkliv och då är man inte vatten värd. Det känns som om jag är tillräckligt vuxen nu för att kunna bryta mönstret. Jag vet bara inte riktigt hur. För hur jag än gör känns det som att det kommer att bli fel. Men jag vet att jag inte kan gå tillbaka till att marionettdansa igen.