Efteråt

Vännerna på besök. Och vi åt och drack. Och drack och åt.

Och sen gick dom hem. Och i min ensamhet satt jag och funderade över liv-och-död, och-vad-ska-det-bli-av-mig-det-är-väl-bara-att-inse-att-det-aldrig-blir-nåt, och tänk-om-jag-får-panik-ångest-igen, och annat smått och gott.

Turligt nog kom AB hem en timme senare och förhindrade ytterligare eskalering av bekymmersrynkorna och stora-sorgsna-ögon-syndromet. Vi gick och la oss. Och jag sov hela natten. Oväntat och fantastiskt skönt.