Tomma leenden

Jag ogillar falska människor. Faktiskt är det nog så, att det är den sak jag ogillar mest av alla upptänkliga fel en människa kan ha.
Det är sällsamt egendomligt när man ser fasaden hos sådana personer rämna. När denna någon plötsligt inte anser sig behöva vinna omgivningens gillande och plötsligen visar sitt egentliga jag. Med sina egentliga åsikter om allt och alla runt omkring.
Därför är jag rätt glad att bli av med övertrevliga personer som senare visar sig vara ingenting annat än inställsamma smilfinkar.
Dessutom har jag insett att jag också bör lyssna på min intuition.
Saker behöver inte nödvändigtvis vara, vad de från början verkar vara.