Jobbiga jobb

Den intressanta lunchen (färdigprocesserad mat är alltid intressant) avnjöts (ett starkt ord i sammanhanget) tillsammans med en kollega som, inte utan en viss stolthet, förkunnade att hon fått tag på ett extraknäck. Hon skulle få gå på kurs allting.

"-Ja, det ska faktiskt bli riktigt kul. Du vet det innebär att jag kommer se en annan sida av det jag redan gör. Till skillnad från nu, när folk ringer upp mig, så kommer jag på det här stället få ringa upp folk. Kolla om dom vill förnya sitt abonemang och sånt."

Hon lät uppriktigt entusiastiskt.

"-Jahaaaaa....", sa jag, med (vad jag hoppas var) en förtjust min.

Det är svårt att låta ohämmat positiv när någon beskriver ens värsta mardröm. Men jag försökte, och egentligen är jag ju glad för hennes skull. Hon vill ju verkligen göra det här, hon behöver säkert pengarna, och (inte att förglömma) jag är ju inte medsökande på något sätt.

Personligen kontemplerar jag fortfarande mina eventuella ansökningar. Det går trögt på bestämma-sig-fronten.