Sagan om datorn, ryska dockan eller kinderägget

En gång för länge sedan fick jag låna en bil. Den gick rätt bra ett tag, men plötsligt en dag började den hoppa som en groda. Hur jag än gjorde så skuttade bilen fram på ettans växel. Efter en resa över Tranebergsbron (jag bodde på den här tiden i Bromma) som höll på att sluta före krönet, ruttnade jag totalt och väl framme i Aspudden tänkte jag "här får du fan stå ditt elände" och "nu jävlar ska du få spolarvätska så du tiger i alla fall". Efter att ha fyllt på spolarvätska fungerade bilen som vanligt igen.
Sensmoralen blir alltså; tro inte på att allt är som det borde. Ofta är det precis allt annat.

Det är här sagan om "Datorn, ryska dockan eller kinderägget" återkommer.

En gång för länge sedan (en månad ungefär) slutade datorn fungera. Vi öppnade den, klippte bort en sladd (det verkade vara kortslutning) och den startade igen. Då ställde vi tillbaka datorn. Och den slutade fungera, igen. Nu ville den inget mer.
Vi beställde ett nytt moderkort från HongKong, tryckte dit det, och hurra!, det fungerade. Bortsett från musen som bara funkade ibland...
Nästa gång vi kom dit, kom konstiga ljud, och maskinen hickade lite då och då. Men den gick.
Ytterligare nästa gång, kom inget ljud alls och en del program vägrade öppna.

Datadoktorn och sköterskan stod inför ett samelsurium av förvirring.
Ingenstans kom något felmeddelande och överallt stod det att allt fungerade som det skulle.

Ytterligare en operation var nödvändig och det var nu det skulle visa sig att vi faktsikt inte bara har en dator, utan också en rysk docka eller ett kinderägg i ett. Flera överaskningar i en.

Summa sumarum:
Moderkortet var troligtvis från början paj. Det andra/nya moderkortet tyckte inte om att ljudkortet satt på ett visst ställe. När vi i slutskedet bytte plats på det, började allt funka som det skulle. Sen visade det sig att musen, helt oberoende av allt annat, råkat gå sönder mitt i alltihop. Nånstans i slutänden satte vi tillbaka kablar upp-och-ner men det var rena barnleken att komma på vid det här laget.

Nu fungerar allt igen. Men varje gång vi hör ett underligt ljud eller ett program inte öppnar direkt, fryser vi båda till och tittar storögt på varandra, för vem vet hur många överraskningar det egentligen finns i ett dator-kinderägg?