Julfest

Jag har varit på personal-jul-fest.
Så här i efterhand undrar jag varför jag envisas med att följa med på dylika tillställningar. Som vanligt är det lätt ångestladdat. Ungefär som en Finlandsfärja, fast med fördelen att man kan kliva av när man vill. Vilket jag också gjorde.
Det tog förvisso ett tag innan jag insåg att min förtjusning över att åka Finlandsfärja var starkt begränsad, och jag antar att jag nu genomlever samma process med personalfester. Kanske var denna fest droppen som fick bägaren att rinna över?
Det är inte så att personerna som jag jobbar med på något sätt är otrevliga eller så, det är mer själva grejen i sig. Det där flåshurtiga och som denna kväll kröntes av det obotligt vidriga utropet (i högtalare!); "-Okej....nu tycker jag att vi alla lovar varandra att inte prata mer jobb i kväll utan bara har roligt!!" Jaha. Va bra.
Givetvis bjöds det vitt och brett på alkoholhaltiga drycker vilket tenderar att få folk att bli allmänt patetiska eller bara fantastiskt jobbiga. Ingen aning om vad som är värst, men kombinationen är fasansfull !
Jag, och några med mig, undrade hur länge man var tvungen att vara kvar utan att det skulle anses oartigt. Det ryktades dessutom om karaoke, vilket får håret på mina armar att resa sig av obehag. Jag varken uppskattar att sjunga själv eller höra andras falsksång. Ytterligare en anledning att avvika så tidigt som möjligt. Folk råkar nämligen veta att jag sjunger och hade därför, dyrt och heligt, lovat att de skulle försöka jaga upp mig på scenen (förmodligen halvt på skoj halvt på allvar). Inte för att jag någonsin hade övervägt ett framträdande, men jag undviker gärna diskussionen.
Vi konstaterade slutligen att det var rimligt att stanna till efter kaffet. Sen pep vi som en avlöning och jag var således hemma till före 23.